Ångest och minne

Den ångest som i flera föder ett dåligt minne föder sannolikt också mer ångest.

Ångest har en fantastisk förmåga att göra saker värre på sätt som egentligen inte berör själva ångesten utan snarare effekterna av den. För det är ett konstaterat faktum att den som lider av ångest sannolikt lider av stress och då också sannolikt lider av ett sämre minne. Att ha ett dåligt minne, att tappa fokus och missa saker som är viktigt kan vara riktigt förödande och få förödande konsekvenser.

Om vi leker med tanken att din ångest är arbetsrelaterad så kommer du också sannolikt glömma av saker som är arbetsrelaterade och konsekvenserna kan bli förödande, beroende på vad du har för arbete. Problemen som leder till arbetsrelaterad utmattning, ångest och stress är sällan grundade i din individuella oförmåga, utan kommer uteslutande från strukturella problem i arbetsmiljön. Nej, det är inte ditt fel att du blir utbränd i 90 procent av fallen.

Men att ha ett dåligt minne kommer inte bara av att vi har en oförmåga att komma ihåg saker, det handlar också om att vi alldeles för sällan har för mycket att komma ihåg; möten, träffar, event, tandläkartider och skoldanser. Om du är en person som känner dig träffad av ett dåligt minne, se vad du kan göra på hemmaplan och minska antalet saker du behöver komma ihåg, och se vad som händer med ditt “dåliga minne”.

Normer, skam och krav

Om det ”normala” synliggörs genom den minoritet som inte lever upp till samhällets krav, har vi allvarliga problem när majoriteten inte gör det.

Den här bilden är en av de bilderna jag är mest stolt över; meningen och resonemanget bakom texten känns så aktuellt. Normer definieras i vid mån utifrån vad vi ska göra utifrån en kulturell kontext, oavsett hur vi själva påverkas av denna strävan. Om vi ska följa den rådande normen i dagens samhälle ska vi förvärvsarbeta så att vi själva kan försörja oss utan att vara beroende av bidrag. Har vi ett hinder på vägen mot förvärvsarbete behöver detta hindret avlägsnas så snart som möjligt. Om vi dessutom inte vill förvärvsarbeta tillkommer det en extra dos skam. Det här är ett problem som jag återigen inte har någon bra lösning på, men jag tror det i fallet med psykisk ohälsa, särskilt utbrändhet, hade varit fördelaktigt om vi inte hade kravet på oss att komma tillbaka så “fort” som möjligt.

Psykisk ohälsa är tyvärr också något som fortfarande något kan generera skam hos oss. Om vi är långtidssjukskrivna på grund av utbrändhet är lätt att tänka att vi förlorar vårt anseende hos i andras ögon och att vi tappar masken inför omgivningen. Det anmärkningsvärda är dock att omgivningen mår precis lika dåligt som vi gör. Vi behöver inte dölja vårt mående längre. Vi behöver inte känna oss underlägsna andra för att vi mår psykiskt dåligt. Det är inte längre en fråga om ”om”, det är en fråga om ”när” en individ drabbas av psykisk ohälsa.