Extrem, lösningar och att ge allt

Hej igen hörni! Hur är läget?

Bara för att en extrem inte fungerar, innebär inte det att den andra håller lösningen.

Det är så lätt att falla offer för det svartvita tänkandet; antingen så ligger vi på soffan eller så ger vi 100% ända in i kaklet. Varför gör vi så mot oss själva? Varför behöver vu ge allt eller inget? Är det ens bra att ge allt? Är det ens bättre än att inte ge allt? Jag tror inte det. Jag tror inte extremer håller lösningarna på något, möjligtvis drogfrihet, men annars så är exemplen få till antalet.

För att ge allt kommer med nackdelen att vi inte kommer orka särskilt länge. Gränsen mellan att vara motiverad och att agera tvångsmässigt är ofta hårfin; en gräns vi nödvändigtvis inte ser förrän vi är långt över den. Poängen som jag tycker alla ska ta med sig, inklusive jag själv då jag ofta glömmer det, är att det är över tid stora förändringar sker.  Se till att orka över tid så löser sig väldigt väldigt mycket av sig själv.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Uppoffringar och påverkan

Gör du stora uppoffringar för att någon annan ska få det lite bättre bör du fundera över hur det kommer påverka dig i långa loppet.

Den här bilden riktar sig främst till de människor som nästan aldrig sätter sig själv i första rummet. Att göra uppoffringar för andra är i viss situationer nobelt; det visar på empati och karaktär. Att hjälpa andra kan också ironiskt nog få dina egna problem, åtminstone temporärt, att kännas lättare. Här nedan kommer jag uteslutande diskutera situationer där du blir tillfrågad och inte själv aktivt söker att hjälpa andra.

danny devito no Sticker by MANGOTEETHAtt trots vår egen tid- och energibrist tacka  ja till saker, är en riskfylld praktik som i slutändan är att göra sig själv en riktig björntjänst.  Det är väldigt svårt att tacka nej till saker och ting, särskilt om du inte är van vid det. Nästa gång någon vänligt frågar om du kan göra något, lek med tanken att du skulle säga att “du inte orkar”. Känslan som infinner sig då är en blandning av skam, svek och en pinsam tystnad till följd.  Det är svårt att prestera ett nej. Men att ge med sig för rädslan att säga nej, och konsekvenserna av svaret, är att göra sig själv en björntjänst. 

Till slut kan det konsekventa ja-sägandet övergå till ett beteende där du till slut aldrig hamnar i första rummet. Och blir det så kommer du så småningom tvingas sätta dig själv i första rummet, för det går inte att leva sitt liv helt i någon annans händer. I slutändan kommer du inte kunna hjälpa någon om du, om du inte avsätter tid för att hjälpa dig själv.

2016-07-14