Perspektiv och trauma

Kan du välja hur du ser på din situation har du kommit tillräckligt långt i en process som erbjuder dig möjligheten att göra det. I direkt anslutning till ett trauma är det orimligt att göra något annat än att härda ut.

Det kan låta självklart, men ju närmare vi är något hemskt som hänt oss desto svårare är det att få distans till det inträffade. Detta är egentligen så enkelt och så självklart, men kan också vara så förlamande. I direkt anslutning till ett trauma går det inte att ställa några krav på den enskilde –  personen är med största sannolikhet fortfarande i chockfasen där personen inte agerar eller tänker rationellt.

Vi vill alla må bra , och vi vill att människor i vår närhet skall må bra, men ibland kan vi inte göra något, varesig för oss själva eller andra. Vi måste helt enkelt rida ut vågen.

Jag tror inte på att tiden läker alla sår, och jag tror det är så det ska vara.

Vissa sår läker aldrig, men varesig vi vill eller inte så får vi perspektiv till det inträffande. Jag vet inte vad som händer i perspektivskiftet men jag själv har ofta nått en punkt där jag inte vill byta bort de allra svåraste och tuffaste perioderna i livet. Jag kan säga att det som inte dödar det härdar, men så tror jag inte heller att det är. Jag tror helt enkelt det som inte dödar oss är livet. Det kan vara orättvist, och så kan det vara fruktansvärt orättvist. Därtill kan orättvisa tillkomma, men det är ändå livet. Jag inser att all smärta som drabbat mig, drabbat mig just för att jag är i livet. I chockfasen bryr jag mig inte om det, men får tiden passera så inser jag ändå detta i slutändan. Varje gång.

2016-09-01