Extrem, lösningar och att ge allt

Hej igen hörni! Hur är läget?

Bara för att en extrem inte fungerar, innebär inte det att den andra håller lösningen.

Det är så lätt att falla offer för det svartvita tänkandet; antingen så ligger vi på soffan eller så ger vi 100% ända in i kaklet. Varför gör vi så mot oss själva? Varför behöver vu ge allt eller inget? Är det ens bra att ge allt? Är det ens bättre än att inte ge allt? Jag tror inte det. Jag tror inte extremer håller lösningarna på något, möjligtvis drogfrihet, men annars så är exemplen få till antalet.

För att ge allt kommer med nackdelen att vi inte kommer orka särskilt länge. Gränsen mellan att vara motiverad och att agera tvångsmässigt är ofta hårfin; en gräns vi nödvändigtvis inte ser förrän vi är långt över den. Poängen som jag tycker alla ska ta med sig, inklusive jag själv då jag ofta glömmer det, är att det är över tid stora förändringar sker.  Se till att orka över tid så löser sig väldigt väldigt mycket av sig själv.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2018-01-18

Tänka positivt och sjunga fint

Hej igen hörni! Hur är läget?

Att be någon tänka positivt är som att be någon sjunga fint.

Jag minns inte vart inspirationen till den här bilden kommer ifrån, men när jag kikar igenom kommentarerna på instagram ser jag att den faktiskt omtalades i radio av användaren ”trolluggla”. Jag känner mig hedrad och tackar för omnämningen. Uppmaningen ”tänk positivt” kommer ifrån en plats av välvilja, men i slutändan landar den som en verkningslös uppmaning hos någon som med största sannolikhet kommer att ignorera den.

För när någon ger dig uppmaningen att flaxa med armarna tills du börjar flyga är den första tanken som når dig att det är omöjligt.  Och visst är det så; det är omöjligt för människor att flaxa med armarna tills de börjar flyga. Jag tänker att jag nämner det utifall du skulle försöka dig på en flygande start och hoppa från ett tak.

Risken för brutna ben är liten sett till  uppmaningen ”tänk positivt”, men den är ungefär lika verkningslös. Alla som någon gång upplevt oro eller ångest vet att känslan är svår att bemästra. Faktum är att kontrollen som krävs för att styra över tankemönster är enorm. Det är ett ständigt arbete för att försöka vidhålla tyglarna över vad som försiggår i hjärnan. Kontrollen blir dessutom försvinnande liten då den ställs mot fel yttre omständigheter.

Och vad blir då kontentan av detta? Får jag ge ett förslag? Får jag göra ett uttalande? Håller du med mig när jag säger följande: I valet mellan att tänka positivt i en negativ situation eller att ändra omständigheterna kommer det sista vinna varje gång?

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!