Mår du dåligt?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Mår du dåligt eller mår du dåligt över att du mår dåligt eller mår du dåligt över att du mår dåligt över att du mår dåligt eller…

Vad tillskriver du ditt dåliga mående? En lättare förkylning klassar vi som del i livet, något alla går igenom, och som tids nog kommer försvinna utan att vi aktivt arbetar mot att bli friska. Få människor tar upp striden mot en förkylning, de flesta rider bara ut vågen. Vi lägger inget värde hos förkylningen, vi gör den sällan större eller mindre än vad den är och vi uppmärksammar att förkylningen inte är en del av oss utan endast kroppens gensvar på något som den inte känner igen.

Den uppmärksamme läsaren förstår förmodligen vart jag är på väg. När det gäller psykisk ohälsa tenderar vi att identifiera oss med sjukdomen som en del av oss. Och givetvis finns det olika anledningar till att man mår psykiskt dåligt, men när det inte finns någon konkret förklaring tenderar vi att bli allt mer frustrerade över vårt dåliga mående.;vi börjar må dåligt över att vi mår dåligt utan anledning. Men utan anledning är i detta fallet en orsak som du inte kan närma dig och det är i många fall det som är problemet. Allmänheten har en uppfattning om hur en förkylning påverkar kroppen, men när hjärnans receptorer slutar svara på serotonin blir det svårare att se orsak och verkan.

Ibland mår vi bara dåligt. Alltid av en anledning, men det är inte alltid anledningen uppenbarar sig, men kanske än viktigare; inte är värd att agera på. Var uppmärksam på hur din sinnesstämning, hur dåligt du än mår, varierar under en vanlig dag och inse att ditt dåliga mående måste få verka som en del av din mänskliga existens utan att du måste agera på det.

Det var allt jag hade för den här gången, vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Offer, strid och acceptans

Hej igen hörni! Hur är läget?

I höst är det dags att förnya garderoben! Släng offerkoftan och ta på dig acceptans-anoraken eller stridsrustningen!

Jag kommer i detta inlägg prata om offer, men jag kommer INTE diskutera det som att ha utsatt för olika våldsbrott ex. misshandel eller rån; bilden är riktad mot offerrollen som en mer vardaglig roll vi alla klär oss i emellanåt.

Offer

På kort sikt tror jag offerrollen fyller en funktion, vi ges tillfällighet att slicka våra sår och tillåta oss själva må dåligt. Jag tycker vi alla med gott samvete kan iklä oss offerkoftan emellanåt, men ju längre tiden går desto mer otydlig blir offerollens funktion, fördelarna börjar sina. När vi står i vägskälet med vad vi ska ta på oss för plagg härnäst kan vi välja mellan acceptans-anorak eller stridsrustning.

Acceptans

Acceptans kan här nästan likställas med resignation; vi går vidare i livet med offerrollens minne i bagaget. VI accepterar det som hänt oss och låter minnet om det inträffade sakta bli en del av oss själva och det liv vi lever.

Strid

Stridsrustningen klär vi på oss när offerrollen endast förstärker vår övertygelse om att det som är värt att ha är värt att kämpa för. Vi tänder en ny gnista i vår själ, något händer, vi kämpar hårdare.

Har jag valt rätt?

Inget av alternativen kan sägas vara mer eller mindre rätt, men frågan ställer sig själv; har jag valt rätt klädesplagg? Bra fråga! Den som väljer stridsrustningen behöver veta när det är dags att överge skeppet, när striden är förlorad, när kamplusten sträcker sig bortom den praktiska nytta en eventuell seger kan leda till.

Likaså behöver den som väljer acceptans vara inkännande för saker som värda att kämpa för. Jag vet att jag ibland ger intrycket av en person som konstruerar feghet och resignation som något positivt. Och i många fall tror jag det är underskattat, men jag vet också att det finns saker som är värda kämpa för. Saker som är riktigt värda att kämpa för.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-09-15

2016-07-23