Hjärnans överläggning och socker

Hej igen hörni! Hur är läget?

Hjärnans tafatta överläggning när vi upplever stress. 

På svenska fungerar inte liknelsen lika bra på men på engelska brukar man säga att ”There’s a reason why stressed becomes dessert when spelled backwards”.

Experiencing thi….sorry. Upplevelsen av stress faller på en gradskala av ”ingen alls” till ”bra jävla akut”, och det är också olika fysiologiska förnimmelser beroende på vart vi ligger på skalan. När vi ligger på ”bra jävla akut” sträcker vi oss sällan efter godispåsen det första vi gör. Men när vi istället över tid ligger någonstans på mitten, där vi över tid upplever kronisk stress, blir det enklare att slänga både ett och två ögon på den där tårtbiten. Anledningen bakom detta är egentligen ganska enkel; hjärnan vet vad som som får dig att må bra, åtminstone på kort sikt. Jag vill inte säga att det är enkelt att dieta med en låg nivå stress….Eller jo, det vill jag.

Efter att ha kunnat justera min vikt enligt min önskan i snart 10 år vill jag tro att jag funnit ett framgångsrecept där en minskning av stress är ett av de första stegen.  Nej, jag försöker inte sälja något, men jag vill ändå dela med mig av insikten om hur saker och ting hör ihop. Vill du minska vikten på din kropp behöver ett av de första stegen utgöras av en minskad vikt på dina axlar.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Gå långsamt så du slipper backa

Hej igen hörni! Hur är läget?

Gå långsamt framåt så minskar du risken att behöva backa. 

Varför har vi så jäkla bråttom i allt vi gör? (Ja, jag känner mig trygg med att projicera denna känsla på den klara majoriteten av oss). Det finns givetvis perioder då vi inte har möjlighet till att ta tid på oss att göra olika saker, men vi behöver alltid ha i åtanke att det som blir fort gjort ofta också inte blir så bra. Vilket leder till mer stress. Vilket leder till att vi har fler saker som behöver göras fortare. Vilket leder till……ja, ni fattar.

Ibland gör vi saker fort av skäl som ligger bortom vårt förstånd, jag själv kan göra saker väldigt fort utan att reflektera över att det går speciellt fort. Jag behöver inte nödvändigtvis vara stressad, men tycker ändå om att göra saker fort. Detta är något jag behöver jobba med för oavsett om det handlar om ett gympass eller att skriva ett blogginlägg så märker jag att min prestation  blir bättre om jag helt enkelt tar och andas lite mellan ansträngningarna.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Gåta: hur gick jag egentligen?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Gåta: idag gick jag bakom en person som var väldigt stressad; hen gick otroligt fort. Det märkliga var att distansen mellan oss inte blev större. Hur är detta möjligt?

För den med en slutledningsförmåga som sträcker sig bortom ett förstaklassare kan räkna ut svaret på gåtan ovan. Jag gick givetvis precis lika fort som personen framför mig.  Det som var fascinerande var hur liten självinsikt jag faktiskt hade om hur snabba mina egna steg ar. Jag kände mig varken stressad eller uppjagad, men stegen flög fram.

Men jag var givetvis stressad. Jag kände mig uppjagad. Men jag reflekterade inte över det då. Och det är precis detta som jag tror är så farligt. Att bara köra på. Att bara fortskrida utan eftertanke. När människor beskriver mig som uppjagad eller stressad så känner jag det ofta inte i stunden. Det är lätt att slå bort kommentarer om ens egen stressnivå som en felbedömning. Men jag tror vi verkligen behöver lyssna mer på andra än vi tror när det gäller vår egen stressnivå. För andra kan se tecken som vi inte är redo att reflektera över.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Stress, fett och socker

När stressen kommer in går självkontrollen ut.

Det är ett allmänt accepterat faktum att när vi är stressade så har vi svårt att reglera våra känslor. Men likväl har vi svårt att reglera våra handlingar och kroppsliga impulser. Det är med andra ord inget slump vad man får för ord om man skriver ordet stressed baklänges….Socker, fett och salt är svårt att motstå när livets omständigheter är svåra att hantera. Jag tänkte jag skulle läsa ett parti ur Alexander Perskis bok ”Ur Balans”, där han tacklar detta fenomen och kopplingen till depression och utbrändhet.

”[…]En rad symtom från kroppen visar på en enorm anspänning, men samtidigt finns inga tecken på en beteendeaktivering. Det är som om man varvar bilmotorn vid rött ljus men inte kör iväg när det blir grönt. Detta tillstånd framkallar ett starkt tröstbehov, som ofta leder till att organismen överbelastas med socker eller fett. Sjukdomens natur gör att man inte kan företa sig något konstruktivt i svåra lägen. Social isolering och passivitet bidrar till att sjukdomen med tiden kan förvärras, och därför är det oerhört viktigt att personer som hamnat i ett sådant tillstånd får den hjälp de behöver. ” – Alexander Perski, ”Ur balans”, 2012

Jag tycker Perski här på ett bra sätt beskriver hur vårt sökande efter fett/socker (och därmed dopamin) tenderar att ta över vår kropp när vi är kroniskt stressade. En poäng jag vill göra med utgång från stycket ovan är hur detta beteendet blir till en ond spiral.

Du är stressad; du äter socker och fett

Du är stressad; du orkar inte ta dig för något konstruktivt.

Du är stressad; du isolerar dig och blir passiv.

Dessa tre punkter kommer oundvikligen över tid göra att du kommer gå upp i vikt. Jag har hjälpt många människor att gå ner i vikt genom åren, och det första rådet jag brukar ge är följande: Vill du ta bort fett från din kropp behöver du ta bort vikt från dina axlar. Att försöka tappa vikt när du är kroniskt stressad är inte bara svårt; jag tror det i praktiken är omöjligt. Har du en järnvilja av stål så går givetvis det mesta, men du kommer må fruktansvärt uselt och därför tycker jag inte det är ett möjligt alternativ.

Arbetsplats och nybörjarrollen

”Tillåt dig själv vara ny!”

”På det här jobbet anses du ny i ett år!”

”Känns ingen stress, du ska inte kunna detta än!”

Den enda och tragiska anledningen till att du fått höra fraserna ovan är för att de behövs.

I arbetslivet verkar vi alla som nyanställda utsättas för situationer där andra vill att vi ska känna oss trygga i rollen som nybörjare. För vi är alla nya på en arbetsplats någon gång; en försiktig individ som försöker känna sig fram i sin arbetsroll. Så känner vi oss, så ser andra på oss. Men jag skulle vilja se sambandet mellan omsättning på personal och användandet av fraserna ovan. Varför säger någon till oss att vi ska tillåta oss vara nya? Är det för att lindra vår stress eller är det för att andra fallit offer för utmattningssyndrom snabbare än blixten?

Det är sällan man vid lågavlönade jobb får höra att man skall tillåta sig själv vara ny. Det är oftast när jobbet ställer högre krav på kompetens och förmåga som det är viktigare att vidhålla nybörjarmentaliteten en längre tid, något som kan tyckas självklart. Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till, men kanske att den sjuka organisationen behöver ta hand om sina anställda istället för att lägga ansvaret på den enskilde att i lugn och ro anpassa sig till yrkesrollen.

Missförstå mig inte, det är uteslutande bra  att få höra ett par lugnande ord av en chef eller anställd som syftar till minska upplevda krav, särskilt som novis.  Det är först när dessa ord syftar till att maskera ett problem existerande högre upp i organisationen som deras värde går förlorat.

Sjukskrivningar och väggen

Den berömda väggen står kvar där den alltid har gjort, men allt fler människor får en relation till den – antingen är de på väg emot den eller så är de redan igenom. 

Antalet sjukskrivningar ökar lavinartat, och andelen grundade i psykisk ohälsa och speciellt arbetsrelaterat utmattningssyndrom ökar i takt med totalen. I Västra Götaland är drygt 40% av alla sjukskrivningar orsakade av psykisk ohälsa ; alltså nästan hälften av alla sjukskrivningar. Och inte nog med att det blir fler sjukskrivningar på grund av stress; de blir också längre. Psykisk ohälsa är således den enskilt vanligaste anledningen till sjukskrivningar i Sverige idag. Vad säger det? Vart brister det? Är det så det ska vara? Hur en enskild individ påverkas av stress varierar,  men majoriteten av alla människor bryter till slut ihop om överbelastningen är tillräckligt hög och långvarig.

Den långvariga aspekten är särskilt förrädisk då arbetsförhållanden dessutom naturligt varierar över tid. Det finns perioder då du skulle vilja vara arbetslös, men i ibland känner du har världens bästa jobb! En kognitiv förstärkning av det positiva, en ljusglimt, som gör att du orkar ett litet tag till. Det är en riskfylld praktik att under långa dåliga perioder argumentera för att det iallafall finns korta perioder som är bra. Detta är vanligtvis inget som är skadligt på kort sikt, men om vårt självbedrägeri varar i veckor, månader och år – då är det värt att ta sig en extra funderare.

Var ärlig mot dig själv en stund. Utför du endast de arbetsuppgifter som stod på ditt arbetsavtal eller har de blivit fler? Blir det fler arbetsuppgifter som du inte känner dig kompetent nog att utföra, men ändå utför? Som nyanställd timvikarie är det inte ovanligt att hamna i särskilt utsatta situationer som de ovan.

Låsta arbetsmöjligheter erbjuder en alldeles egen variant på ångest, och givetvis är detta inget som gör att du orkar hålla ut längre –hastigheten mot väggen ökar bara. I maj 2016 uppgick antalet arbetslösa i Sverige till 399 900 personer eller 7,6 % av vår arbetsföra befolkning. Vill du inte göra dessa 400.000  personer sällskap gör du bäst i hålla kvar i sitt jobb med allt du förmår.