Dygden, synden och straffet.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Den som bär den största dygden straffar sig ironiskt nog ofta hårdast vid den lättaste synden. 

Det verkar som att ge allt till något kommer med flera nackdelar. Ju mer vi vill något desto mer resurser kommer vi oundvikligen lägga på att jobba mot det, men frågan är om det verkligen är det mest produktiva vi kan göra. Eller snarare; är det smart att verkligen ge allt till något? Om vi bestämmer oss för att tappa kilon kring midjan eller börja träna så är det ofta ett beslut som kommer av yttrandet “nu får det vara nog”. Problemet när vi ger allt för något är att när vi plötsligt möter vår egen mänsklighet, med oundvikliga snedsteg, ses det lätt som ett misslyckande.

 

Planerar vi för våra egna snedsteg utan att för den sakens skull sträva efter att göra misstag, så gör vi oss själva en tjänst som är svår att sätta ett värde på. Nästa gång du bestämmer dig för att göra något, bestäm dig, men ta också i beaktning din egen mänsklighet och inse att du kommer göra snedsteg. Men efter du gjort snedsteget är det bara att hoppa upp på hästen igen. Men lite visare denna gången.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-17