Gåta: hur gick jag egentligen?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Gåta: idag gick jag bakom en person som var väldigt stressad; hen gick otroligt fort. Det märkliga var att distansen mellan oss inte blev större. Hur är detta möjligt?

För den med en slutledningsförmåga som sträcker sig bortom ett förstaklassare kan räkna ut svaret på gåtan ovan. Jag gick givetvis precis lika fort som personen framför mig.  Det som var fascinerande var hur liten självinsikt jag faktiskt hade om hur snabba mina egna steg ar. Jag kände mig varken stressad eller uppjagad, men stegen flög fram.

Men jag var givetvis stressad. Jag kände mig uppjagad. Men jag reflekterade inte över det då. Och det är precis detta som jag tror är så farligt. Att bara köra på. Att bara fortskrida utan eftertanke. När människor beskriver mig som uppjagad eller stressad så känner jag det ofta inte i stunden. Det är lätt att slå bort kommentarer om ens egen stressnivå som en felbedömning. Men jag tror vi verkligen behöver lyssna mer på andra än vi tror när det gäller vår egen stressnivå. För andra kan se tecken som vi inte är redo att reflektera över.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2016-08-19