Att förvänta sig det oväntade

Hej igen hörni! Hur är läget?

Är det en bra idé att förvänta sig det oväntade?

Denna fråga är något jag funderat mycket över det sista. Hur vi än tar oss an livet är det ett faktum det inte sällan kastar oss en skruvboll som i värsta fall kan slå omkull oss. Då är frågan hur vi ska förhålla oss till livets föränderliga karaktär. Ska vi hela tiden vara på tå för att kunna parera de bollar som kastas mot oss eller ska vi helt enkelt släppa all kontroll och bara låta livet hända?

Jag inser när jag skriver detta att jag pratar om en dikotomi, en svart- eller vit värld där allt är antingen eller. Men så är det ju inte, eller hur? Ändå vet jag inte hur en planering för det oväntade skulle kunna se ut. Vi skulle kunna se till att vi har ett bra ekonomiskt och socialt skyddsnät som kan täcka upp för oss om vi skulle ramla. Vi skulle kunna se till att vara rädda om oss själva och inte försätta oss i situationer som är farliga för oss. I slutändan tror jag vi behöver hitta en balans mellan att leva livet men att samtidigt vara försiktiga i våra livsval.