Livets berg- och dalbana

Vi sitter alla på gott och ont i livets hisnande berg- och dalbana. Behöver vi verkligen medvetet lyfta säkerhetsbommen för att kunna njuta av livet?

Vår samtid verkar leverera krav på individen som jag har lite svårt att förstå. Somliga verkar sträva efter att mjölka livet på allt det har att erbjuda. En måttlig nyfikenhet på livet givetvis är fördelaktig, men det kan också gå över till ett tvångsmässigt beteende där rädslan inför stagnation är det som motiverar förändringar i livet. Vad är det som är så hemskt med att stagnera? Går det ens att prata om egentlig stagnation i livet? Är det möjligt att i livet inte utvecklas? Kompromissar vi med all kapacitet för utveckling bara för att vi råkar tycka om och trivs med att ha det på ett visst sätt? Ska vi behöva skämmas över bristande intresse till att göra allt det som andra tycks vilja?

Svaret på de retoriska frågorna ovan kan tyckas självklart när man läser de en efter en, men strömningarna i samhället lyckas ända krypa under skinnet på oss och får oss att betvivla det vi innerst inne vet. Det är också skrämmande hur alla dessa verkar sjunka allt lägre ner i åldrarna och det är idag inte ovanligt att hitta en 15-åring redan internaliserat en rädsla av att missa saker i livet. Lösningen tror jag ligger någonstans i att prata om hur livet är fantastiskt precis just nu, och att du faktiskt riskerar att missa detta om du redan jagar efter nästa upplevelse.

Skam, psykisk ohälsa och förkylning

Hej igen hörni! Hur är läget?

Hur argumenterar du för skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa i ett samhälle verkar vara på samma nivå som en enkel förkylning?

Skam är närvarande vid mycket, och ibland är de legitima men ibland är det så långt ifrån befogade att det blir svårt att prata om utan att bli raljerande. För det som citatet ovan säger är sant; psykisk ohälsa blir svårt att känna skam för när det är så vanligt som det idag ändå är.

Jag vet att det är andras ögon som i viss mån äger rätten att definiera  det jaget bör känna skam över, men det måste också finnas en gräns då vi själva förstår att andras människor är helt oförstående, okunniga, och naiva.

En känsla kan som jag tidigare sagt aldrig vara fel, men i detta fallet är skammen i min mening så obefogad att om det är något du ska känna skam för så är det för att du har skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa. Jag vet att jag brukar säga att uppmaningar sällan men nu slänger jag in en här iallafall; skärp dig!

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-16

Uppoffringar och påverkan

Gör du stora uppoffringar för att någon annan ska få det lite bättre bör du fundera över hur det kommer påverka dig i långa loppet.

Den här bilden riktar sig främst till de människor som nästan aldrig sätter sig själv i första rummet. Att göra uppoffringar för andra är i viss situationer nobelt; det visar på empati och karaktär. Att hjälpa andra kan också ironiskt nog få dina egna problem, åtminstone temporärt, att kännas lättare. Här nedan kommer jag uteslutande diskutera situationer där du blir tillfrågad och inte själv aktivt söker att hjälpa andra.

danny devito no Sticker by MANGOTEETHAtt trots vår egen tid- och energibrist tacka  ja till saker, är en riskfylld praktik som i slutändan är att göra sig själv en riktig björntjänst.  Det är väldigt svårt att tacka nej till saker och ting, särskilt om du inte är van vid det. Nästa gång någon vänligt frågar om du kan göra något, lek med tanken att du skulle säga att “du inte orkar”. Känslan som infinner sig då är en blandning av skam, svek och en pinsam tystnad till följd.  Det är svårt att prestera ett nej. Men att ge med sig för rädslan att säga nej, och konsekvenserna av svaret, är att göra sig själv en björntjänst. 

Till slut kan det konsekventa ja-sägandet övergå till ett beteende där du till slut aldrig hamnar i första rummet. Och blir det så kommer du så småningom tvingas sätta dig själv i första rummet, för det går inte att leva sitt liv helt i någon annans händer. I slutändan kommer du inte kunna hjälpa någon om du, om du inte avsätter tid för att hjälpa dig själv.

2017-10-24