POFF!

Hej igen hörni! Hur är läget?

Januari, februari, mars, april, maj, POFF, september, oktober, november, december.

Ahh, semester. Äntligen är den här! Att få gå på en längre tids ledighet är en uppskattad förekomst i arbetarens liv. POFF så ska jobbet som plågat oss under ett tufft halvår äntligen flytta på sig och ge plats för lite välförtjänt vila.

Det kan vara svårt att finna tid till eftertanke och inkännande under fullspäckade vardagar och helger. Hur ledigheten ska se ut bestämmer vi själva, men jag tror också att den i nästan alla fall bidrar med fler tillfällen att faktiskt känna efter. Det kan låta som en lögn om du inte har hört det förut, men en del av människor blir faktiskt utbrända i samband med en ledighet.

Hur är detta då möjligt? För det första: semestern är inte heller på något sätt en företeelse som garanterar lugn och ro. Den kan bidra med konkreta källor till ångest. Outforskade konflikter får stabilt fäste – POFF!  Sommarstugan behöver restaureras – POFF! Barnen vill åka på semester – POFF!.

Om vi parar ihop alla de negativa aspekterna från arbetet som sådant och med privatlivet som sådant är det inte svårt att se hur människor faktiskt kan bli utbrända i samband med en ledighet. Vi stannar upp. Vi tänker. Vi känner. Vi snubblar i flykten från oss själva, och ramlar rätt på sanningen .

Sanningen att du inte är nöjd med din situation. Sanningen att du inte orkar. Sanningen att du behöver ta itu med personliga problem. Vid första anblicken verkar semestern väldigt välkommen, men kanske inte vid den andra anblicken. Men i alla fall ger den oss en möjlighet att omvärdera och bryta upp, och den insikten är svår att sätta en prislapp på.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-08-20

Unna dig själv en mjukstart i höst!