POFF!

Januari, februari, mars, april, maj, POFF, september, oktober, november, december.

Att gå på en längre tids ledighet är en uppskattad förekomst i livet. Jobbet som plågat oss under ett tufft år äntligen flytta på sig och ge plats för lite välförtjänt vila. Det kan vara svårt att finna tid till eftertanke och inkännande under tunga vardagar och fullspäckade helger. Hur ledigheten ska se ut bestämmer vi i viss mån själva, men jag tror också att den i jämförelse med årets resterande 48 veckor bidrar med fler tillfällen att faktiskt känna efter.

Det kan låta som en lögn om du inte har hört det förut, men flera blir faktiskt utbrända i samband med en ledighet. Hur är detta möjligt? Semestern är för det första inte en företeelse som garanterar lugn och ro. Den kan bidra med konkreta källor till ångest. Outforskade konflikter får stabilt fäste,  sommarstugan behöver restaureras och barnen vill åka på semester men du har inte råd.

Om vi parar ihop arbetets negativa aspekter med privatlivets är det inte svårt att se hur människor faktiskt kan bli utbrända i samband med en ledighet. Vi stannar upp. Vi tänker. Vi känner. Vi snubblar i flykten från oss själva, och ramlar ofta rätt på sanningen Sanningen att du inte är nöjd med din situation. Sanningen att du inte orkar. Sanningen att du behöver ta itu med personliga problem. Vid första anblicken verkar semestern väldigt välkommen, men kanske inte vid den andra anblicken. Men i alla fall ger den oss en möjlighet att omvärdera och bryta upp, och den insikten är svår att sätta en prislapp på.

2017-08-20

Unna dig själv en mjukstart i höst!