När omgivningen förändras

Hej igen hörni! Hur är läget?

När omgivningen förändras på ett sätt vi inte riktigt förstår förändras sannolikt också vi på ett sätt vi inte riktigt förstår. 

OmgivningenAtt inte förstå varför något händer eller vad man kan göra åt det utgör, åtminstone för mig, något av det mest frustrerande som finns. Ibland är det givetvis det bästa att inte göra något åt situationen vi befinner oss och att i acceptansens anda rida ut vågen. Men det är svårt. Det är svårt att ställa sig accepterande till det som händer om vi känner ångest. För mig är det (aningen ironiskt) svårt att acceptera känslorna av acceptans. När omgivningen förändras förändras också jag. Jag har svårt att ställa mig i hörnet och bara iaktta. Alla känslor i min kropp skriker att situationen är något jag behöver agera på. Men jag vet att det väldigt ofta är en illusion; ångesten lägger sitt täcke över alla våra känslor vi förknippar med välmående.

Jag vet bara att det kommer normalisera sig, balansen kommer återställas, det blir bättre, det blir enklare.  Omgivningen är annorlunda just nu, och jag är annorlunda just nu, och så får det helt enkelt vara. Även om det är svårt att vara.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-10

2017-12-07

Tänka positivt och sjunga fint

Hej igen hörni! Hur är läget?

Att be någon tänka positivt är som att be någon sjunga fint.

Jag minns inte vart inspirationen till den här bilden kommer ifrån, men när jag kikar igenom kommentarerna på instagram ser jag att den faktiskt omtalades i radio av användaren ”trolluggla”. Jag känner mig hedrad och tackar för omnämningen. Uppmaningen ”tänk positivt” kommer ifrån en plats av välvilja, men i slutändan landar den som en verkningslös uppmaning hos någon som med största sannolikhet kommer att ignorera den.

För när någon ger dig uppmaningen att flaxa med armarna tills du börjar flyga är den första tanken som når dig att det är omöjligt.  Och visst är det så; det är omöjligt för människor att flaxa med armarna tills de börjar flyga. Jag tänker att jag nämner det utifall du skulle försöka dig på en flygande start och hoppa från ett tak.

Risken för brutna ben är liten sett till  uppmaningen ”tänk positivt”, men den är ungefär lika verkningslös. Alla som någon gång upplevt oro eller ångest vet att känslan är svår att bemästra. Faktum är att kontrollen som krävs för att styra över tankemönster är enorm. Det är ett ständigt arbete för att försöka vidhålla tyglarna över vad som försiggår i hjärnan. Kontrollen blir dessutom försvinnande liten då den ställs mot fel yttre omständigheter.

Och vad blir då kontentan av detta? Får jag ge ett förslag? Får jag göra ett uttalande? Håller du med mig när jag säger följande: I valet mellan att tänka positivt i en negativ situation eller att ändra omständigheterna kommer det sista vinna varje gång?

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!