Hinner du inte? Orkar du inte?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Hinner du inte eller orkar du inte? Eller….jag vågar inte ens tänka på det…BÅDA!?

För flera av oss är orken avgörande i allt det icke-obligatoriska som dagen erbjuder, för andra blir det icke-obligatoriska “obligatoriskt” på ren järnvilja. Och när vi kör på järnvilja så förbrukar vi resurser, resurser vi kanske egentligen inte har. Eller kanske har du . åtagit dig för mycket obligatoriskt, och tiden räcker helt enkelt inte till; något som onekligen kommer leda till trötthet.Orkar eller hinner?

Balansen mellan stimulans och överbelastning tycker jag själv är så jäkla svår att det är sällan jag hamnar i en bra balans mellan de två. För det är minst lika illa att vara understimulerad till den graden att det nästan gör ont i kroppen; det är när tristessen når en nivå som blir outhärdlig. För det kan hända, inte ofta, men det händer. I mitt liv just nu arbetar jag aktivt med att minska det obligatoriska och öka det icke-obligatoriska, allt efter min ork, men också i linje med insikten att det finns icke-obligatoriska aktiviteter som faktiskt ger energi, även för en inrutad introvert som jag.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-18

Nervositet, ångest och produktivitet

En känsla av ångest kommer inte göra någon som helst skillnad inför något som kommer att hända.

Den här bilden är lite dåligt formulerad, så jag tänker att jag tar mig friheten att förtydliga den lite. Nervositet, en lättare form av oro, kan hjälpa oss att kanalisera energier till produktiv förberedelse inför det vi är nervösa. Är vi nervösa inför dejt, kan vi ta steg för att minska nervositeten, exempelvis klippa våra alldeles för långa naglar eller tvätta vårt alldeles för feta hår.

Min högst personliga åsikt är att ångest blir ett kvitto på att något inte står rätt till. Resurser och krav kanske inte möter varandra. Kanske är vi fast i ett högst destruktivt tankemönster eller beteende. Kanske är det båda. För även om ångest i backspegeln belyser en mening, självskapad eller verklighetsförankrad, så är ångest i stunden aldrig speciellt produktivt.

Jag tycker det idag finns en lätt övertro till acceptans. Missförstå mig rätt nu; acceptans är enormt värdefullt i flera situationer, men ibland måste vi bara ta på oss stridsrustningen och kriga för det som är oss kärt. Vi måste våga och orka kriga mot det som är svårt och fel; make love not war upp till en punkt med andra ord. Mer ”make nervositet, not ångest.”  Visst är min svengelska är on-point?Att känna ångest är naturligt och en känsla kan aldrig vara fel, men vi behöver också inse att tankarna bakom en viss känsla inte nödvändigtvis är rätt eller på något sätt verklighetsförankrade. Och i fallet med dejten vore det tråkigt om vi inte ens kom iväg på grund av ångest; hen kanske var the love of our life?

2017-10-13