Vem vill du helst vara?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vem vill du helst vara; en person som vet sina gränser eller en person som går att lita på?

Återigen använder jag mig felaktigt av en dikotomi som inte är så svart-vit som jag utmålar den. För givetvis kan vi vara en person som man kan lita på och som samtidigt vet sina gränser. Men jag tycker däremot inte det är felaktigt att utmåla svårigheten i att veta vart gränserna går. 

Nästa gång någon frågar dig om du kan hjälpa till med något och du vet att du ”kan”; reflektera över hur svårt det är att säga nej. Det är brutalt svårt att säga nej till någon som behöver hjälp, åtminstone för mig. Men jag kommer aldrig att bli en ja-sägare bara för att jag är rädd för att säga nej. Det kräver kontinuerlig övning, men det är värt att kunna stå emot när det behövs. För annars gör vi oss själva en otjänst som kan urarta och innan vi vet ordet av så står vi där i gropen vi grävt och inte vet hur vi ska komma därifrån.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Hjärna, hjärta och beslut

Att kontrollera sina känslor och tankar är två av de viktigaste, men svåraste uppgifterna en människa kan ta sig an.

Den här bilden tycker jag är helt fantastiskt. Den är vacker, brutal och så talande för det mänskliga livet. Som människa dras vi mellan hjärna och hjärta, två auktoriteter som ger oss olika handlingsförslag och perspektiv på en situation. Att kunna sortera bland förslagen är svårt, men ännu svårare är att styra över hur hjärnan och hjärtat beter sig. De som exempelvis upplevt en intensiv ångestattack vet hur känslomässigt förödande det kan vara. Det är svårt att tämja ångesten under en attack. Det enda som fungerar är att fokusera på att andas och rida ut vågen, helst med någon vid din sida.fashion choose Sticker

När det kommer till beslutsfattande och tankar behöver alla ”enkla” beslut inte alls vara lätta. Att göra ”rätt” val kräver ofta eftertanke. Vilken handling kommer göra att du mår bäst i det långa loppet? Sätter du andras behov före dina egna? Gör du stora uppoffringar för att någon annan ska få det lite bättre? Du behöver reflektera, tänka, överväga, bestämma.

Stresstålighet

Stresstålighet är endast en fråga om hur länge du orkar.

När jag skrev detta inlägget på min dator blev ordet ”stresstålighet” markerat som felstavat och mitt hjärta gjorde ett litet glädjeskutt. Jag tänkte för en sekund att man tagit bort ordet ur ordlistan, men sedan insåg jag ganska snabbt att det var den mänskliga faktorn som låg bakom felstavningen. Oh well, man kan drömma. 

När man ser begreppet stresstålighet är det lätt att se på som ett begrepp lämpat för en klassificering utifrån svart eller vitt. Har du stresstålighet? Är du stresstålig? En bättre fråga hade varit hur stor är din stresstålighet? Hur mycket orkar du?  Den frågan är lite mer provocerande och jag förstår att man som arbetsgivare väljer att inte formulera sig så; det får en att genast ana ugglor i mossen. Som begrepp är stresstålighet, åtminstone sett till arbetslivet,  egentligen helt galet. Att fråga mig om min stresstålighet är att fråga mig hur hårt man kan slå mig innan jag svimmar. Svaret på den frågan är jag vet inte. Frågan är löjlig, liknelsen dum, men jag skulle heller inte vilja att du testar hur hårt du behöver slå innan jag ligger raklång på golvet.

I en tid då människan mer än någonsin behöver försöka stå upp emot demoner som ångest, tveksamhet, rädsla, ilska och osäkerhet,  så ska vi dessutom vara stresståliga. Vi behöver mer tid för reflektion. Mer tid för omtanke. Mer tid för det vi tycker om. För få av oss är tillräckligt stresståliga för att överleva det vi idag kallar arbetslivet.

Hur är läget?

Nästa gång du frågar någon hur läget är, fråga som att du verkligen vill veta!

Många använder frågan ”hur är läget” som en icke-laddad hälsningsfras. Och visst fungerar den bra som det. ”Bara bra, hur är det själv?” svarar vi fast det kanske egentligen inte är så bra. Men anledningen till att jag använder frasen som mitt ”varumärke” är följande; Frågan är otroligt kraftfull om den ställs av rätt person vid rätt tillfälle. För att nå sin fulla potential behöver frågan ställas till någon du känner väl, när bara du och den personen samtalar, och då inte som en inledande fråga. Kanske ställer du frågan när personen du pratar med ser extra bekymrad ut.

Du behöver vara beredd på möjligheten att du är den förste som ställt frågan till personen på väldigt länge. Kanske är du den första som någonsin ställt frågan på ett sätt som gör att personen faktiskt tvingas reflektera över frågan? Kanske har personen inte självt reflekterat över hur läget faktiskt är. Kanske är det frågan som gör att personen öppnar ett litet fönster in till sitt allra innersta.

Jag är övertygad om att frågan kan rädda liv, och även om det sällan sker, så är det väldigt ofta en erfarenhet som både du och personen du frågar går ifrån med en bra känsla i magen. För så kraftfull är frågan. Och vem vet, kanske är det du som frågan nästa gång. Är du redo?