Det svartvita tänket

Jag tar ett absolut avstånd från det svartvita tänket!

Den här bilden gjorde jag med glimten i ögat, men faktum är att det finns ju ändå en viss sann ironi i att ta ett absolut avstånd från ett svartvitt tänk. Det är lätt att se saker och ting här i livet som antingen eller, utan att åskådliggöra gråskalorna. Genom att se på vår omgivning och oss själva med detta perspektivet osynliggör vi nästan alltid det som mest liknar verkligheten – en verklighet som ligger mellan två extremer.

Väldigt ofta kopplas det svartvita tänket till just tankar om oss själva eller andra; han älskar eller hatar mig, det kommer gå jättebra eller uruselt etc. Men det finns också situationer där vi i valet mellan att att göra och inte göra en viss handling kan finna samma tankemönster; skall vi utföra eller inte utföra en viss handling?

  1. Behöver vi utföra handlingen nu eller kan vi (socialt stigma till trots) prokrastinera och skjuta upp handlingen?
  2. Finns det något annat vi kan göra istället för att utföra handlingen som kan uppnå samma, eller liknande, resultat?
  3. Behöver vi överhuvudtaget agera eller ligger problemet hos någon annan som behöver utföra en handling?

Väldigt ofta när vi hamnar i ett svarvitt tänk är vi stressade eller av andra skäl inte mår särskilt bra. Kom ihåg; Hjärnan är vid detta tillfället som ett kardborreband för svartvitt tänk och som teflon för mer nyanserade tankebanor. Köp dig själv lite tid och se över om du kan närma dig ett mer nyanserat tänk, om än bara ett myrsteg närmare.

2017-10-07