2019-03-20

Det positiva och negativa tänket

Det positiva tänket är inte mer värt än det negativa, båda tankesätten är en flykt från det rationella.

Att inte acceptera omständigheter för vad de är kan vara en energikrävande praktik, som kan präglas av en flykt från den verkligheten du lever i. Notera här att det givetvis finns instanser då det kan vara nyttigt att försöka se framåt och kunna dra lärdom av de erfarenheter du har. Men att naivt försöka övertyga sig själv om något som faktiskt inte är verklighetsförankrat tycker jag är att sträva mot något som bättre kan ersättas av en acceptans.

Acceptans är förlösande, det finns alltid närvarande i våra liv på olika sätt, men det är i flera avseenden förvånansvärt svårt att nå dit. Att acceptera en skilsmässa, att acceptera ett brustet hjärta, att acceptera ett misstag du gjort som du mer än allt annat i världen skulle vilja ha ogjort. Det är inte alltid vi når acceptansen så snart som vi önskar, men i de allra flesta fall kommer vi i slutändan ändå nå dit. Jag tror inte på att tiden läker alla sår; vissa saker och ting kommer alltid göra ont, men det blir alltid i slutändan lättare att hantera om du lyckas uppnå en acceptans inför det inträffade.

2018-01-06

Tänka positivt och sjunga fint

Att be någon tänka positivt är som att be någon sjunga fint.

Jag minns inte vart inspirationen till den här bilden kommer ifrån, men när jag kikar igenom kommentarerna på instagram ser jag att den faktiskt omtalades i radio av instagram-användaren ”trolluggla”. Jag känner mig hedrad och tackar för omnämningen.

Uppmaningen ”tänk positivt” kommer ifrån en plats av välvilja, men i slutändan landar den som en verkningslös uppmaning hos någon som med största sannolikhet kommer att ignorera den.

För när någon ger dig uppmaningen att flaxa med armarna tills du börjar flyga är den första tanken som når dig att det är omöjligt.  Och visst är det så; det är omöjligt för människor att flaxa med armarna tills de börjar flyga. Jag tänker att jag nämner det utifall du skulle försöka dig på en flygande start och hoppa från ett tak.

Risken för brutna ben är liten sett till  uppmaningen ”tänk positivt”, men den är ungefär lika verkningslös. Alla som någon gång upplevt oro eller ångest vet att känslan är svår att bemästra. Faktum är att kontrollen som krävs för att styra över tankemönster är enorm. Det är ett ständigt arbete för att försöka vidhålla tyglarna över vad som försiggår i hjärnan. Kontrollen blir dessutom försvinnande liten då den ställs mot fel yttre omständigheter.

Och vad blir då kontentan av detta? Får jag ge ett förslag? Får jag göra ett uttalande? Håller du med mig när jag säger följande: I valet mellan att tänka positivt i en negativ situation eller att ändra omständigheterna kommer det sista vinna varje gång?