Realism, pessimism och optimism

Hej igen hörni! Hur är läget?

Realismen är pessimistens optimism; platsen där jag tror vi har mest att hämta.

Jag försöker att vara en realist. Jag försöker stå närmast verkligheten och sannolikheten. Att realismen ligger så högt i kurs hos mig har dels att göra med hur svårt det faktiskt är att uppnå den. Det är för mig extremt svårt att inte låta känslor och infall påverka den verkligheten jag lever i, något jag anar att många andra kan känna igen sig i. Men det är fortfarande eftersträvansvärt att ligga i linje med det troliga och sannolika, att se det som är framför oss och inte oroa oss för vad som med sannolikhet inte kommer drabba oss.

Men om realiteten är svår, smärtsam eller obehaglig då? Ja, då får du åtminstone möjlighet att bearbeta det som hänt dig, med allt vad det innebär. Och det är inte alltid lätt, mer sällan än inte kan det vara lockande att vrida på saker och ting tills de ligger rätt i vårt huvud. Men det är svårt att få saker att ligga rätt i huvudet.  Och ibland kan dissociation från problemet vara det vi behöver för att kunna gå vidare. Eller formulerat på ett annat sätt; tänk inte så mycket.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-29

2017-05-15