När omgivningen förändras

Hej igen hörni! Hur är läget?

När omgivningen förändras på ett sätt vi inte riktigt förstår förändras sannolikt också vi på ett sätt vi inte riktigt förstår. 

OmgivningenAtt inte förstå varför något händer eller vad man kan göra åt det utgör, åtminstone för mig, något av det mest frustrerande som finns. Ibland är det givetvis det bästa att inte göra något åt situationen vi befinner oss och att i acceptansens anda rida ut vågen. Men det är svårt. Det är svårt att ställa sig accepterande till det som händer om vi känner ångest. För mig är det (aningen ironiskt) svårt att acceptera känslorna av acceptans. När omgivningen förändras förändras också jag. Jag har svårt att ställa mig i hörnet och bara iaktta. Alla känslor i min kropp skriker att situationen är något jag behöver agera på. Men jag vet att det väldigt ofta är en illusion; ångesten lägger sitt täcke över alla våra känslor vi förknippar med välmående.

Jag vet bara att det kommer normalisera sig, balansen kommer återställas, det blir bättre, det blir enklare.  Omgivningen är annorlunda just nu, och jag är annorlunda just nu, och så får det helt enkelt vara. Även om det är svårt att vara.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Okunskap, oförstånd, och trångsynthet

Hej igen hörni! Hur är läget?

Människor med okunskap eller oförstånd kan delas in i två kategorier; de som är trångsynta nog att håna och de som är ödmjuka nog att erkänna sin okunskap.

Det är nog få saker som är så dränerande som att tvingas ha människor i sin omgivning som helt enkelt inte förstår. Men ännu värre är det att ha människor i sin omgivning som tror att de förstår. Ibland har vi möjlighet att undvika energitjuvar, men inte alltid.

Att exempelvis kontinuerligt tvingas argumentera för sitt eget mående kan ironiskt nog leda oss längre ifrån det goda måendet. Jag vet att utbrändhet är min hammare för att slå hem alla poänger, men i just detta fallet är det svårt att hitta ett bättre verktyg. För utbrändhet möts ofta med oförstånd, men inte sällan också med människor som tror sig besitta lösningarna på våra problem.

Det är en tråkig omständighet att bli utsatt för omständigheterna jag nämner ovan, men för att arbeta med problemet behöver vi också lära oss själva att kunna möta andra i liknande situationer. Den gyllene regeln gäller här; om vi börjar med oss själva så förhoppningsvis kommer vår omgivning också förstå till slut.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-10

2017-09-24

2016-09-01