Att diagnosticeras med mänsklighet!

Hej igen hörni! Hur är läget?

Visst är det fascinerande att psykisk ohälsa i många fall låter sig diagnosticeras utifrån ett hälsosamt beteende som nått en gräns? Du är helt enkelt för mänsklig!

Oavsett om vi pratar om utbrändhet eller ätstörningar så är båda grundade i värderingar som handlar om att duga och att ha ett värde (vilket vi redan givetvis har!). Men när det handlar om utbrändhet så är det inte helt enkelt att säga vilka egenskaper som med stadig hand lett oss mot gränsen. Välvilja? Girighet? Dumhet?

Vad är det som får så många människor att vägra lämna ett sjunkande skepp och köra på i hopp och tro om förbättring? När jag tänker på mig själv så är det svårt att sätta fingret på, men jag tror det har att göra med normalitet. Att så många (dock Inte så många numera) klarar av att ha ett heltidsarbete och en fullt fungerande vardag gör att vi lever i tron om att vi själva kan ha det så. Vi försöker, vi kämpar och vi hoppas, men vi slår huvudet allt hårdare mot en vägg tills vi inte orkar längre.

Jag har gått från att vara arg på arbetsgivaren som inte möter sin anställda i en diskussion kring bedrövliga omständigheter till att bli mer av åsikten att det ligger mer ansvar på den enskilde. För vissa jobb är så svåra och betungande att det är få människor som klarar av dem, OAVSETT hur mycket arbetsgivaren möter sina anställda och vill dem väl. Glöm aldrig att du har ett ansvar gentemot dig själv att inse när du hamnar i en sådan yrkesroll och att våga lämna skeppet innan det nått botten.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Signaler och avstånd

Hej igen hörni! Hur är läget?

Denna texten kommer faktiskt från en händelse där jag under en promenad på väldigt långt avstånd lyckades urskilja en persons identitet; något som i efterhand fick mig att fundera.

När signalerna på psykisk ohälsa slagit dig i ansiktet kommer de bli goda vänner vars gångstil du känner igen på flera hundra meters avstånd.

Kruxet med detta är att det finns inget sätt för dig att legitimera din föraning utan att bekräfta personens identitet. När det gäller psykisk ohälsa är det lätt att vara efterklok och säga att en såg signalerna men jag tror att det i de flesta fall inte är så enkelt. För även om signalerna är “tydliga”, fysiska eller psykiska, har du fortfarande inte lärt dig vad signalera står för. Ingen begär att du ska navigera genom genom livet utifrån varningssignaler på något du aldrig upplevt. Det är först när du bekräftat personens identitet eller när du gått in i väggen som du kan se sammanhanget mellan signal och effekt.

När du väl sett sammanhanget kommer det bli mycket lättare för dig att ändra ditt beteende i tid, och du “ser” signaler mycket tidigare hos dig själv, men du kommer också kunna se varningstecken hos andra. Detta kan upplevas som frustrerande då dessa personer är i den sitsen du var; de vet inte med vad de sannolikt snart kommer att uppleva och det är väldigt svårt för dig att förmedla vad som troligen komma skall. I de allra flesta fall behöver dessa personer lära sig som du gjorde; den hårda vägen.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!