Må dåligt över att känna sig oförtjänt av att må bra?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vad är egentligen värst; att må dåligt över att må dåligt eller känna sig oförtjänt av att må bra?

Båda. Svaret är att båda är värst.

Att må dåligt över att må dåligt är en ond spiral där det blir svårt att skilja på hönan och ägget; ångest föder ångest föder ångest. Vad kom först? Ångesten eller ångesten? Att känna sig oförtjänt av att må bra är inte heller speciellt vettigt. Vilken grad av perfektion tillskriver vi egentligen en person som förtjänar att få ha lite glädje i sitt liv?

Kan man känna sig oförtjänt av att må bra vilket leder till att man mår dåligt, vilket leder till att man mår dåligt över att man mår dåligt? Och så skapar vi våra egna problem; “Vill” vi må dåligt kommer det alltid finnas anledningar att göra det.

Det är ironiskt att kraven vi har på oss själva i de allra flesta fall:

1. Är omöjliga att leva upp till.

2. …och därmed leder oss allt längre ifrån den personen vi vill vara. 

Förmodligen hade vi kommit närmare uppfyllandet av “omöjliga krav” om vi helt enkelt sänkte kraven. Det blir lite av en oxymoron här, men jag tror vi når fram till mer om vi begär mindre. Eller som någon annan sa; hemligheten till ett lyckligt liv grundas i låga förväntningar. 

Vår existens kommer tyvärr inte med några interna gränser för vad vi kan tycka och tänka om oss själva. Ibland hade det nog varit bra med lite blinkande lampor och högljudda sirener när tänkandet är påväg att totalt spåra ur;

”Ursäkta, vart tror du att du är på väg? Ångest? Du har inget att hämta där, tro mig, var god vänd om!”

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-10-05