Offer, strid och acceptans

Hej igen hörni! Hur är läget?

I höst är det dags att förnya garderoben! Släng offerkoftan och ta på dig acceptans-anoraken eller stridsrustningen!

Jag kommer i detta inlägg prata om offer, men jag kommer INTE diskutera det som att ha utsatt för olika våldsbrott ex. misshandel eller rån; bilden är riktad mot offerrollen som en mer vardaglig roll vi alla klär oss i emellanåt.

Offer

På kort sikt tror jag offerrollen fyller en funktion, vi ges tillfällighet att slicka våra sår och tillåta oss själva må dåligt. Jag tycker vi alla med gott samvete kan iklä oss offerkoftan emellanåt, men ju längre tiden går desto mer otydlig blir offerollens funktion, fördelarna börjar sina. När vi står i vägskälet med vad vi ska ta på oss för plagg härnäst kan vi välja mellan acceptans-anorak eller stridsrustning.

Acceptans

Acceptans kan här nästan likställas med resignation; vi går vidare i livet med offerrollens minne i bagaget. VI accepterar det som hänt oss och låter minnet om det inträffade sakta bli en del av oss själva och det liv vi lever.

Strid

Stridsrustningen klär vi på oss när offerrollen endast förstärker vår övertygelse om att det som är värt att ha är värt att kämpa för. Vi tänder en ny gnista i vår själ, något händer, vi kämpar hårdare.

Har jag valt rätt?

Inget av alternativen kan sägas vara mer eller mindre rätt, men frågan ställer sig själv; har jag valt rätt klädesplagg? Bra fråga! Den som väljer stridsrustningen behöver veta när det är dags att överge skeppet, när striden är förlorad, när kamplusten sträcker sig bortom den praktiska nytta en eventuell seger kan leda till.

Likaså behöver den som väljer acceptans vara inkännande för saker som värda att kämpa för. Jag vet att jag ibland ger intrycket av en person som konstruerar feghet och resignation som något positivt. Och i många fall tror jag det är underskattat, men jag vet också att det finns saker som är värda kämpa för. Saker som är riktigt värda att kämpa för.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-09-15