Det positiva och negativa tänket

Det positiva tänket är inte mer värt än det negativa, båda tankesätten är en flykt från det rationella.

Att inte acceptera omständigheter för vad de är kan vara en energikrävande praktik, som kan präglas av en flykt från den verkligheten du lever i. Notera här att det givetvis finns instanser då det kan vara nyttigt att försöka se framåt och kunna dra lärdom av de erfarenheter du har. Men att naivt försöka övertyga sig själv om något som faktiskt inte är verklighetsförankrat tycker jag är att sträva mot något som bättre kan ersättas av en acceptans.

happy good vibes Sticker by Dobre Brothers Bright Fight GIF Library

Acceptans är förlösande, det finns alltid närvarande i våra liv på olika sätt, men det är i flera avseenden förvånansvärt svårt att nå dit. Att acceptera en skilsmässa, att acceptera ett brustet hjärta, att acceptera ett misstag du gjort som du mer än allt annat i världen skulle vilja ha ogjort. Det är inte alltid vi når acceptansen så snart som vi önskar, men i de allra flesta fall kommer vi i slutändan ändå nå dit. Jag tror inte på att tiden läker alla sår; vissa saker och ting kommer alltid göra ont, men det blir alltid i slutändan lättare att hantera om du lyckas uppnå en acceptans inför det inträffade.

Må bra, negativitet, sanning

Hej igen hörni! Hur är läget?

Det är väldigt sällan allt känns bra, även när det är det. Låt inte din negativitet komma vägen för sanningen.

När var allt i livet bra senast? När kände du dig riktigt tillfreds med allt som drabbat dig och allt du tagit dig för? 

Jag är inte säker på att jag någonsin några vettiga svar på dessa frågor, och frågorna föder föder bara fler frågor.

Finns det något tillfälle i livet där en individ känner sig tillfreds med allt? Är det önskvärt? Kan vi känna igen ögonblicket?

Jag tror det finns tillfällen i livet då mycket så bra, men jag tror också det ligger i människans natur att inte se dessa tillfällen av en väldigt enkel anledning;  När livet är som allra bäst är vi fullt upptagna med att leva livet; och det är så det ska vara. Reflektion och kontemplation får ibland skjuta på foten för den direkta upplevelsen; något vi aldrig får vara rädda för att göra och vi måste lita på vår intuition i dessa lägen.

Jag tror att vi återigen inte kan finna lösningen i vardera extrem, där varken misär eller perfektion leder till lycka. Jag tror livet blir som mest fantastiskt när vi lyckas etablera en stabil nivå av lugn och godhet i våra liv för att sedan börja uppskatta de små nyanserna som vardagen erbjuder oss; både upp och ner.

När vi som barnet i anknytning till sin förälder kan falla tillbaka på det trygga och behagliga vågar vi också utforska mer av livet. Vi ser ser värdet i mindre saker. Saker som perfektionsjägaren med största sannolikhet missar.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-10-17

2017-09-07

2016-11-19