2019-01-08

Lämna en situation

Hej igen hörni! Hur är läget?

När vi om en situation säger “det är inte alltid dåligt” kan det vara en ganska bra indikator på att vi bör lämna situationen.

Har du någonsin varit i en dålig relation där du rättfärdiga de dåliga stunderna genom att belysa förekomsten av bra stunder? De flesta kan nog svara ja på den frågan, eller åtminstone förstå resonemanget bakom tanken. Vi vill gärna tro att det vi gör är rätt, särskilt när vi på något plan är medvetna om det rätta beslutet är svårt att ta. Kognitiv dissonans; en (obehaglig) känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt, är ett vanligt fenomen hos människan.

Om du exempelvis vantrivs på ett jobb och inte har någon egentlig möjlighet att påverka dina omständigheter är det positiva tänket ett sätt att överleva. I de fallen det inte är möjligt att förändra situationen kan jag tycka att positivt tänkande är helt okej, för att inte säga fördelaktigt. Men i de fall där situationen är svår och det rätta beslutet kontinuerligt gör sig påmint utan ditt agerande, blir det positiva tänkandet problematiskt. Då handlar det istället i viss mån om att sticka huvudet i sanden, något som oundvikligen kommer med ett framtida bakslag, vare sig du vill eller inte.

Vet du vad som är rätt och har möjlighet att agera på det; gör det! Kanske har du något du kan applicera detta på just nu?

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni!

2018-05-05

2017-11-27

Perspektiv och trauma

Kan du välja hur du ser på din situation har du kommit tillräckligt långt i en process som erbjuder dig möjligheten att göra det. I direkt anslutning till ett trauma är det orimligt att göra något annat än att härda ut.

Det kan låta självklart, men ju närmare vi är något hemskt som hänt oss desto svårare är det att få distans till det inträffade. Detta är egentligen så enkelt och så självklart, men kan också vara så förlamande. I direkt anslutning till ett trauma går det inte att ställa några krav på den enskilde –  personen är med största sannolikhet fortfarande i chockfasen där personen inte agerar eller tänker rationellt.

Vi vill alla må bra , och vi vill att människor i vår närhet skall må bra, men ibland kan vi inte göra något, varesig för oss själva eller andra. Vi måste helt enkelt rida ut vågen.

Jag tror inte på att tiden läker alla sår, och jag tror det är så det ska vara.

Vissa sår läker aldrig, men varesig vi vill eller inte så får vi perspektiv till det inträffande. Jag vet inte vad som händer i perspektivskiftet men jag själv har ofta nått en punkt där jag inte vill byta bort de allra svåraste och tuffaste perioderna i livet. Jag kan säga att det som inte dödar det härdar, men så tror jag inte heller att det är. Jag tror helt enkelt det som inte dödar oss är livet. Det kan vara orättvist, och så kan det vara fruktansvärt orättvist. Därtill kan orättvisa tillkomma, men det är ändå livet. Jag inser att all smärta som drabbat mig, drabbat mig just för att jag är i livet. I chockfasen bryr jag mig inte om det, men får tiden passera så inser jag ändå detta i slutändan. Varje gång.

2017-10-25

Tid för vila

Ta tid för vila innan du tvingas ta tid för vila.

Idén till den här bilden kommer från ett koncept kallat deload som appliceras inom träningslära. En deload innebär att du efter en längre period av hård styrketräning lägger in en kortare period av lättare träning för att låta kroppens leder, muskler och nervsystem återhämta sig från den tunga träningen. Hela idén med en deload är att den är planerad. En deload är inget du ska tvingas ta utan tanken är att du ska ta den innan du behöver ta det. En deload är således en del i din välstrukturerade plan för att bli starkare.

Problemet är att när hård träning från att vara ett tvång övergår till något din dag inte känns komplett utan, är en deload det absolut tråkigaste men samtidigt något av det bästa du kan göra – både för din träning och för din mentala hälsa. Den naturliga frågan blir då hur ofta ska man planera in deload? Tja, hur länge orkar du hålla på? Hur hårt och hur länge kan du träna innan du bryter ihop? Hur hårt och länge kan du arbeta innan du bryter ihop?

Frågorna är bra, och när det kommer till styrketräning skulle jag vilja säga oftare än du tror. Och när det gäller arbete så skulle jag vilja säga att det är MYCKET oftare än du tror. Jag är väl medveten om att träningsveckan är mycket lättare att planera än arbetsveckan, då det förstnämnda är frivilligt och det sistnämnda i större utsträckning inte är det. Så hur löser vi då detta på ett bra sätt? Vad blir kontentan av allt detta? Jo, när det kommer till arbetsbördan är svaret ganska enkelt; ta tid för vila när du ges möjlighet att få göra det. 

Hur är läget?

Nästa gång du frågar någon hur läget är, fråga som att du verkligen vill veta!

Många använder frågan ”hur är läget” som en icke-laddad hälsningsfras. Och visst fungerar den bra som det. ”Bara bra, hur är det själv?” svarar vi fast det kanske egentligen inte är så bra. Men anledningen till att jag använder frasen som mitt ”varumärke” är följande; Frågan är otroligt kraftfull om den ställs av rätt person vid rätt tillfälle. För att nå sin fulla potential behöver frågan ställas till någon du känner väl, när bara du och den personen samtalar, och då inte som en inledande fråga. Kanske ställer du frågan när personen du pratar med ser extra bekymrad ut.

Du behöver vara beredd på möjligheten att du är den förste som ställt frågan till personen på väldigt länge. Kanske är du den första som någonsin ställt frågan på ett sätt som gör att personen faktiskt tvingas reflektera över frågan? Kanske har personen inte självt reflekterat över hur läget faktiskt är. Kanske är det frågan som gör att personen öppnar ett litet fönster in till sitt allra innersta.

Jag är övertygad om att frågan kan rädda liv, och även om det sällan sker, så är det väldigt ofta en erfarenhet som både du och personen du frågar går ifrån med en bra känsla i magen. För så kraftfull är frågan. Och vem vet, kanske är det du som frågan nästa gång. Är du redo?

2017-09-25