Maskering och lösning – Del 1

Vi måste lära oss skillnaden mellan maskering och lösning.

Maskering som skeende verkar föga förvånande vara något människan har nära till det gäller oro. När det gäller livets alla orosmoment kring dessa finns det flera strategier vi kan ta till för att mildra våra negativa känslor.

Vi kan föra argumentation med oss själva kring hur vårt problem faktiskt inte är i hela världen, att det finns andra som har det bra mycket värre. Det är en argumentation vi själva vinner över då oron som svar på det bästa argumentet ändå alltid kan svara oss med “ÄR DU SÄKER PÅ DET?”

Vi kan också ta till andra knep för att försöka mildra vår oro, däribland ta steg för att mitigera oron för att vårt “tänk om” inträffar. Om rädslan utgörs av arbetslöshet kan vi proaktivt söka massor utav jobb, har vi en tenta kan vi lägga massor av tid på plugg osv. Detta är en strategi jag själv frekvent använder för att minska min egna känslor av obehag. Och ofta fungerar det – problemet är att oron snart återkommer. Vi kan alltid plugga lite till eller söka ett jobb till och det är således en ytterst kortsiktig “lösning” för oroskänslorna. Vi kan också konsultera både experter (ex. terapeuter) och icke-experter (ex. vänner, familj) för uppmuntran, något som också periodvis kan fungera men som sällan kommer till roten med orons ursprung. Vi kan använda droger, vi kan försöka stoppa våra tankar i tid, vi kan ägna oss åt kognitiv beteendeterapi (som kan fungera, men då hänger det på oss själva att identifiera och förlöjliga våra orimliga tankar vid varje enskilt tillfälle).

Så vad är då en lösning? Jag återkommer i ett annat inlägg….

2018-01-26

Arbetsplats och nybörjarrollen

”Tillåt dig själv vara ny!”

”På det här jobbet anses du ny i ett år!”

”Känns ingen stress, du ska inte kunna detta än!”

Den enda och tragiska anledningen till att du fått höra fraserna ovan är för att de behövs.

I arbetslivet verkar vi alla som nyanställda utsättas för situationer där andra vill att vi ska känna oss trygga i rollen som nybörjare. För vi är alla nya på en arbetsplats någon gång; en försiktig individ som försöker känna sig fram i sin arbetsroll. Så känner vi oss, så ser andra på oss. Men jag skulle vilja se sambandet mellan omsättning på personal och användandet av fraserna ovan. Varför säger någon till oss att vi ska tillåta oss vara nya? Är det för att lindra vår stress eller är det för att andra fallit offer för utmattningssyndrom snabbare än blixten?

Det är sällan man vid lågavlönade jobb får höra att man skall tillåta sig själv vara ny. Det är oftast när jobbet ställer högre krav på kompetens och förmåga som det är viktigare att vidhålla nybörjarmentaliteten en längre tid, något som kan tyckas självklart. Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till, men kanske att den sjuka organisationen behöver ta hand om sina anställda istället för att lägga ansvaret på den enskilde att i lugn och ro anpassa sig till yrkesrollen.

Missförstå mig inte, det är uteslutande bra  att få höra ett par lugnande ord av en chef eller anställd som syftar till minska upplevda krav, särskilt som novis.  Det är först när dessa ord syftar till att maskera ett problem existerande högre upp i organisationen som deras värde går förlorat.