Lön och masskonsumtion

Hej igen hörni! Hur är läget?

Masskonsumera inte för att väga upp en bedrövlig tillvaro. Vägen till ett bättre mående ligger någon annanstans. 

Jag kan ödmjukt säga att medellönen i min yrkesroll är högre än vad den är i många andra yrken.  Med det sagt så behöver lönen vara bra, då arbetet också är mycket svårare än vad det är i många andra yrken. Och så är det ofta (dock inte alltid), att lönen står i proportion till tyngden på det arbete som utförs.

Frågan är dock om lönen är bra nog för att väga upp de omständigheter som råder på jobbet. För det är lätt att falla till masskonsumtion  som ett steg mot att må bättre. Vi köper nya prylar, kostar på oss resor eller åker på spa. Varför?

Tja, jag tror vi gör det för att vi känner att vi behöver det eller för att vi känner att vi förtjänar det. Och känner vi att förtjänar något innebär det att vi har kämpat. Har vi kämpat har vi förbrukat resurser. Hur ser situationen ut när vi tvingas kämpa men inte återhämta oss? Ni förstår nog vart jag är på väg.

Min poäng är att jag tror det  ligger något i den romantiska bilden som ibland infinner sig att skaffa ett mindre akademiskt med en dåliga lön till trots, bara för att ha ett jobb du kan släppa när du går hem.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!