Livets berg- och dalbana

Vi sitter alla på gott och ont i livets hisnande berg- och dalbana. Behöver vi verkligen medvetet lyfta säkerhetsbommen för att kunna njuta av livet?

roller coaster fun Sticker by lilcozynostril

Vår samtid verkar leverera krav på individen som jag har lite svårt att förstå. Somliga verkar sträva efter att mjölka livet på allt det har att erbjuda. En måttlig nyfikenhet på livet givetvis är fördelaktig, men det kan också gå över till ett tvångsmässigt beteende där rädslan inför stagnation är det som motiverar förändringar i livet. Vad är det som är så hemskt med att stagnera? Går det ens att prata om egentlig stagnation i livet? Är det möjligt att i livet inte utvecklas? Kompromissar vi med all kapacitet för utveckling bara för att vi råkar tycka om och trivs med att ha det på ett visst sätt? Ska vi behöva skämmas över bristande intresse till att göra allt det som andra tycks vilja?

Svaret på de retoriska frågorna ovan kan tyckas självklart när man läser de en efter en, men strömningarna i samhället lyckas ända krypa under skinnet på oss och får oss att betvivla det vi innerst inne vet. Det är också skrämmande hur alla dessa verkar sjunka allt lägre ner i åldrarna och det är idag inte ovanligt att hitta en 15-åring redan internaliserat en rädsla av att missa saker i livet. Lösningen tror jag ligger någonstans i att prata om hur livet är fantastiskt precis just nu, och att du faktiskt riskerar att missa detta om du redan jagar efter nästa upplevelse.

Normalisering och återgång

Hej igen hörni! Hur är läget?

Tänk bort normer. Tänk bort återgång. Tänk bort prestationskrav. Tänk om all behandling av psykisk ohälsa utgick från den subjektiva upplevelsen av att må bra och inget annat. Man kan drömma. 

Normalisering, denna tratt som alla sjukskrivna hamnar i oavsett anledning, är något jag skyr som pesten. Jag förstår syftet, jag förstår tanken, jag förstår måstet, men jag hatar normalisering.

Har du någon gång blivit sjukskrivning för arbetsrelaterat utmattningssyndrom så vet du vad jag pratar om. Korta sjukskrivningar, ständiga återkopplingar till arbetsgivaren, täta uppföljningar inom vården.

– Hur mår du? – Hur mår du? – Hur mår du? – Hur mår du?

Om det är något jag hatar så är det när människor maskerar manipulation med välvilja. Hade jag varit arbetsgivare hade jag sagt till en nyligen utbränd anställd att den inte är välkommen tillbaka förrän den personen känner sig redo. Jag hade också berättat för denna personen att detta kommer ta längre tid än den tror och att personen kommer ringa mig när den känner sig redo, inte tvärtom.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-03

2017-11-10

2017-11-08

2017-10-16

2017-08-23

2016-11-26

2016-10-17