Katastroftänk och negativitet

Ibland fyller katastroftänkande en funktion; du inser vilken löjlig förkärlek hjärnan har för negativitet.

Den här bilden är exakt ett år gammal och jag tycker inte den är speciellt bra. Att katastroftänk skulle fylla en ”funktion” eftersom vi vid katastroftänk Inser att hjärnan har en förkärlek till negativitet är som att säga att alkohol fyller en funktion då den den får oss att inse hur lättpåverkade vi är. Det är ett resonemang som inte håller speciellt bra, och jag önskar så här i efterhand att jag formulerat mig annorlunda. Men att öka medvetenheten kring hur vår hjärna fungerar tänker jag alltid kan vara bra. För katastroftänkande, eller att dra i väldigt stora växlar för väldigt små skeenden, tror jag nästan alla människor sysslar med i någon omfattning. Pessimism är ofta en försvarsmekanism mot besvikelse, men katastrofiering tar det till en helt ny nivå.

Du ska iväg på en skidresa, men vågar inte åka då du är rädd för att krascha in i ett trä och bryta benet.

Du ska ge dig ut en mulen dag, men vågar inte då risken finns att det börjar åska och du blir träffad av blixten.

Katastrofiering och negativt tänkande tycker jag överlag är väldigt intressant. För det är inte bara så att de negativa tankarna är fler, de väger också tyngre än positiva tankar i flera avseenden; ett slags negativt tankebias. Jag tror vi som människor behöver acceptera att en viss grad av negativt tänkande kommer alltid finnas där. I rimlig mån tror jag det är hälsosamt att vara skeptisk, försiktig och planerande. Det faller rimligtvis så att om människan inte hade varit rädd, skeptisk och försiktig så hade vi inte överlevt så länge som vi gjort, inte sant?

Benägenhet till negativitet

Hjärnan är som kardborre för dåliga tankemönster och teflon för bra.

Människan har en benägenhet till negativitet. Det finns gott om empiriska bevis för att människan uppvisar en tankemässig asymmetri; vi använder positiv/negativ information i olika utsträckning för att förstå världen. Mer specifikt handlar detta om hur vi, genom att utsättas för en rad olika psykologiska situationer och uppgifter, visar en partiskhet mot negativitet.  Formulerat på ett annat sätt; människor har en benägenhet att sköta, lära av och använda negativ information långt mer än positiv information. Denna förkärlek för negativitet tros ha tjänat kritiska evolutionära funktioner, och bidragit till människans överlevnad.

Om det nu är så att människan har en förkärlek till att tänka på ett negativt sätt, finns det någon möjlighet för oss att utnyttja dessa tankebanor? Har du tillräckligt med självdistans och kan åta dig ett annat perspektiv kan du använda den negativa tanken till en positiv kraft genom att inse hur löjlig den ofta är.Känns det som att du kommer misslyckas med en tenta? Ja, då kommer det garanterat blir så. Först blir det ett misslyckande, en ny omtenta, flera nya omtentor, utskriven från högskolan, misär, bli av med lägenheten, bo på gatan, börja använda droger, hamna i fängelse för droginnehav, ut och in ur fängelset tills du en dag blir knivhuggen i duschen av en schizofren motellägare. Sätt tyglar på din katastrofiering

2016-11-19