Kontext och irrationalitet

Det rationella blir inte sällan irrationellt först när kontexten suddas ut.

Jag brukar säga att alla människor agerar rationellt utifrån de förutsättningar som råder, även om dessa förutsättningar är luftslott individen själv byggt upp. När det är starka känslor inblandade, exempelvis kärlek, blir det ännu svårare att ta objektivt rationella beslut. Genom att ha detta i åtanke tror jag vi kan bespara oss själva och andra mycket onödigt frustration.

Om vi själva förstår att människor väldigt sällan agerar utifrån naivitet eller dumhet, blir det också enklare att bemöta människor rent generellt. Vi kan som en bonus och lättare att möta oss själva i beslut vi har svårt att förstå. Varje gång vi tänker ”hur kunde jag vara så dum” när vi naivt tagit något för givet, är det ofta i situationer där vi haft svårt att skilja mellan intuition och förhastade beslut.

Jag tycker vi ska fortskrida väldigt långsamt när vi dömer ut andras agerande och beslut. Jag minns särskilt en gång då jag hade svårt att förstå hur en person i min närhet agerade för mig irrationellt och utan eftertanke, åtminstone fram tills den punkt jag träffade hens föräldrar och insåg att personen hade blivit fostrad in i beteendet.

Oro, förälskelse och känslor

Hej igen hörni! Hur är läget?

Oro och förälskelse – känslor som i backspegeln ofta hamnar under livets rubrik ”Hur fan tänkte jag?!”

Oro; denna känsla som kan framkallas vid allt från tandläkarbesök till kalas för bästa kompisen; en känsla som inte alltid står i proportion till det faktiska orosobjektet.  ”Vad var det jag egentligen var orolig för?” är en insikt som ofta når oss efter vi genomgått något som vi tror skulle vara jobbigare än det faktiskt var.

Likaså kärlek kan i backspegel framstå som helt galet; det som varit attraktivt blir oattraktivt, det som är fult var fint igår och allt mynnar ut i samma insikt; hur tänkte jag? Och kärlek, precis som oro, förändras och håller inte alltid fast vid samma objekt. Men precis som vi kan investera tid, ork och energi i en relation kan vi också investera tid, ork och energi i att oroa oss.

Den naturliga följdfrågan blir då vilket som är värt att investera mest i; kärlek eller oro? Jag har inget svar på frågan, jag önskar jag hade det. Om det ändå var så att något av dessa som faktiskt var bra för oss, något som ger oss åtskilliga goda känslor i magen och som inte gör att vi mår dåligt….

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-09