Realism, pessimism och optimism

Hej igen hörni! Hur är läget?

Realismen är pessimistens optimism; platsen där jag tror vi har mest att hämta.

Jag försöker att vara en realist. Jag försöker stå närmast verkligheten och sannolikheten. Att realismen ligger så högt i kurs hos mig har dels att göra med hur svårt det faktiskt är att uppnå den. Det är för mig extremt svårt att inte låta känslor och infall påverka den verkligheten jag lever i, något jag anar att många andra kan känna igen sig i. Men det är fortfarande eftersträvansvärt att ligga i linje med det troliga och sannolika, att se det som är framför oss och inte oroa oss för vad som med sannolikhet inte kommer drabba oss.

Men om realiteten är svår, smärtsam eller obehaglig då? Ja, då får du åtminstone möjlighet att bearbeta det som hänt dig, med allt vad det innebär. Och det är inte alltid lätt, mer sällan än inte kan det vara lockande att vrida på saker och ting tills de ligger rätt i vårt huvud. Men det är svårt att få saker att ligga rätt i huvudet.  Och ibland kan dissociation från problemet vara det vi behöver för att kunna gå vidare. Eller formulerat på ett annat sätt; tänk inte så mycket.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

När omgivningen förändras

Hej igen hörni! Hur är läget?

När omgivningen förändras på ett sätt vi inte riktigt förstår förändras sannolikt också vi på ett sätt vi inte riktigt förstår. 

OmgivningenAtt inte förstå varför något händer eller vad man kan göra åt det utgör, åtminstone för mig, något av det mest frustrerande som finns. Ibland är det givetvis det bästa att inte göra något åt situationen vi befinner oss och att i acceptansens anda rida ut vågen. Men det är svårt. Det är svårt att ställa sig accepterande till det som händer om vi känner ångest. För mig är det (aningen ironiskt) svårt att acceptera känslorna av acceptans. När omgivningen förändras förändras också jag. Jag har svårt att ställa mig i hörnet och bara iaktta. Alla känslor i min kropp skriker att situationen är något jag behöver agera på. Men jag vet att det väldigt ofta är en illusion; ångesten lägger sitt täcke över alla våra känslor vi förknippar med välmående.

Jag vet bara att det kommer normalisera sig, balansen kommer återställas, det blir bättre, det blir enklare.  Omgivningen är annorlunda just nu, och jag är annorlunda just nu, och så får det helt enkelt vara. Även om det är svårt att vara.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2018-06-08

Gå långsamt så du slipper backa

Hej igen hörni! Hur är läget?

Gå långsamt framåt så minskar du risken att behöva backa. 

Varför har vi så jäkla bråttom i allt vi gör? (Ja, jag känner mig trygg med att projicera denna känsla på den klara majoriteten av oss). Det finns givetvis perioder då vi inte har möjlighet till att ta tid på oss att göra olika saker, men vi behöver alltid ha i åtanke att det som blir fort gjort ofta också inte blir så bra. Vilket leder till mer stress. Vilket leder till att vi har fler saker som behöver göras fortare. Vilket leder till……ja, ni fattar.

Ibland gör vi saker fort av skäl som ligger bortom vårt förstånd, jag själv kan göra saker väldigt fort utan att reflektera över att det går speciellt fort. Jag behöver inte nödvändigtvis vara stressad, men tycker ändå om att göra saker fort. Detta är något jag behöver jobba med för oavsett om det handlar om ett gympass eller att skriva ett blogginlägg så märker jag att min prestation  blir bättre om jag helt enkelt tar och andas lite mellan ansträngningarna.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Skam, psykisk ohälsa och förkylning

Hej igen hörni! Hur är läget?

Hur argumenterar du för skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa i ett samhälle verkar vara på samma nivå som en enkel förkylning?

Skam är närvarande vid mycket, och ibland är de legitima men ibland är det så långt ifrån befogade att det blir svårt att prata om utan att bli raljerande. För det som citatet ovan säger är sant; psykisk ohälsa blir svårt att känna skam för när det är så vanligt som det idag ändå är.

Jag vet att det är andras ögon som i viss mån äger rätten att definiera  det jaget bör känna skam över, men det måste också finnas en gräns då vi själva förstår att andras människor är helt oförstående, okunniga, och naiva.

En känsla kan som jag tidigare sagt aldrig vara fel, men i detta fallet är skammen i min mening så obefogad att om det är något du ska känna skam för så är det för att du har skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa. Jag vet att jag brukar säga att uppmaningar sällan men nu slänger jag in en här iallafall; skärp dig!

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2018-02-05

2018-01-09

2017-12-04

2017-11-16

2017-10-22