2019-01-08

Kropp, vila och att lyda order.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vill din kropp vila gör du bäst i att inte lyda den. Sa ingen. Någonsin.

Ibland är det svårt för oss att höra vad kroppen säger men alldeles för ofta så ignorerar vi det kroppen försöker förmedla. Ibland är vi naiva och tror att vi klarar mer än vad vi gör, och ibland skriker kroppen men får ändå gehör.

Ibland förstår vi inte språket. Ibland måste vi genomgå det svåra för att förstå signalerna på det svåra; en insikt som är lite tragisk. För hur ofta befinner vi oss i en situation där vi genomgått något svårt och tvingas se andra gå samma väg till mötes utan att vi kan göra något åt det?

Jag befinner mig där ganska ofta. Ibland är det inte rätt forum att prata, men väldigt ofta är det att jag nås av insikten att det inte finns ett sätt för mig att förmedla min oro på ett sätt som får personen att faktiskt att ändra sig.

Men detta innebär inte att vi får sluta försöka, vi måste försöka prata med personer som är på väg till platser där de inte vill vara. För att vi har varit där, och våra upplevelser kanske är annorlunda, men kärnan är detsamma; det är inte kul att vara utbränd.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Det varken tomma eller fulla glaset.

Istället för att diskutera om glaset är halvfullt eller halvtomt, låt oss glädjas över det faktum att det finns ett glas överhuvudtaget.

Jag vill tro att livets inneboende föränderliga karaktär inte förvånar någon vid det här laget. Livet är bra, livet är dåligt, livet är inte dåligt, livet är inte bra. Sällan är livet i balans, men det kan ändå vara njutbart.

Jag tror att vårt bejakande av jaget speglar glasets volymfördelning. Vart är vi i livet? Vad händer med oss? Vem är vi? När vi mår dåligt är det alltid lättare att må dåligt, men likväl kan livet bli bättre när det blir bättre. Vårt dåliga mående kommer oftast på premisser vi förstår, vi kan se ett samband mellan vår reaktion och det som inträffat. Ibland behöver vi terapeutisk hjälp för att förstå vidden av det hela, men jag tror vi bär många svar inom oss även om vi inte orkar möta alla själva.

Jag tror att när vi ser glaset utan att värdera dess innehåll inser vi också hur livet som helhet är något fantastiskt. Det kan vara otroligt smärtsamt men samtidigt så fantastiskt. Paras inställningen ihop med att situation ibland, utan föraning och ute reson, bara blir bättre tror vi närmar oss essensen i det jag försöker få fram. Att se på glaset som varken fullt eller tomt är ett perspektiv svårt att nå; den ligger bakom en dimma av ignorans, krav, ilska och en mindre bra självbild, men det går att nå (Så tillvida du orkar härda ut och inser att livet är fantastiskt precis som det är.).

En känsla kan aldrig vara fel

En känsla kan aldrig vara fel.

Alla har vi nog en eller annan gång blivit tillsagda att vi inte bör känna eller tänka på ett visst sätt. Frustrationen över att exempelvis vara trött utan att ha spenderat någon större mängd energi är en känsla som du kan ha svårt att förstå, men som bakom kulisserna har sina anledningar. Tankebanor kan vara ogrundade, slutsatser kan vara fel, och våra känslor kan vara orimliga, men vi måste acceptera våra och andras känslor. För att kunna arbeta med tankarna bakom känslorna behöver vi acceptera dem för vad de är; känslor.

Känslor behöver inte objektivt spegla tillvaron de befinner sig i; de behöver (i den bästa av världar) inte argumenteras för. Ibland känner vi på ett visst sätt utan att det finns stora blinkade pilar som pekar på varför. Det är därför extremt viktigt att vi tillåter oss själv känna det vi känner. Börjar vi ignorera eller försöker tänka bort känslan kommer det sannolikt leda till att den blir ännu starkare. Våga känna känslor och inse att en sinnesstämning inte alltid behöver bero på något.

Klumpen i magen

Ett jobb kan inte värderas utifrån ett par positiva inslag om du majoriteten av arbetstiden går runt med en klump i magen.

Denna bilden är en liten förlängning från gårdagens bild. Det vi kallar kognitiva missuppfattningar är mentala illusioner eller synvillor som vi alla är skyldiga till i olika stor grad, mycket på grund av att de kan vara väldigt svåra att identifiera. Selektiv abstraktion och diskvalificering av det positiva är två exempel på sådana missuppfattningar. Här kan det vara en enda negativ detalj som färgar din värld eller du kan välja att fokusera på en enda negativ kommentar i ett positivt uttalande. Din chef ger dig exempelvis två komplimanger och ett tillrättavisning – vilken kommer du fokusera på? Likaså kan positiva erfarenheter diskvalificeras då de enligt dig de saknar legitimitet och även om det finns omständigheter som pekar i direkt opposition till detta vidhåller du en negativ inställning,

Okej då, men hur hänger detta ihop med bilden? Bra fråga, jag är glad att du är uppmärksam och lyssnar! Om selektiv abstraktion handlar om att diskvalificera det positiva så gör vi raka motsatsen genom att ignorera klumpen i magen; vi gräver huvudet i sanden och diskvalificerar faktiskt klumpen. Vi låter få ljusglimtar färga vår tillvaro på jobbet, och det låter ju bra, men som jag tidigare skrivit om så bryter ändå klumpen till slut ner den mest optimistiska individen. Detta är en balansgång, och du behöver själv fundera över om dina omständigheter verkligen är så bra som du intalar dig att de är. För når du insikten att de faktiskt inte är det, kan det värt att ta sig en extra funderare över om det är ett jobb du vill vara kvar på en längre tid.

2017-07-19

2016-10-03