Kropp, vila och att lyda order.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vill din kropp vila gör du bäst i att inte lyda den. Sa ingen. Någonsin.

Ibland är det svårt för oss att höra vad kroppen säger men alldeles för ofta så ignorerar vi det kroppen försöker förmedla. Ibland är vi naiva och tror att vi klarar mer än vad vi gör, och ibland skriker kroppen men får ändå gehör.

Ibland förstår vi inte språket. Ibland måste vi genomgå det svåra för att förstå signalerna på det svåra; en insikt som är lite tragisk. För hur ofta befinner vi oss i en situation där vi genomgått något svårt och tvingas se andra gå samma väg till mötes utan att vi kan göra något åt det?

Jag befinner mig där ganska ofta. Ibland är det inte rätt forum att prata, men väldigt ofta är det att jag nås av insikten att det inte finns ett sätt för mig att förmedla min oro på ett sätt som får personen att faktiskt att ändra sig.

Men detta innebär inte att vi får sluta försöka, vi måste försöka prata med personer som är på väg till platser där de inte vill vara. För att vi har varit där, och våra upplevelser kanske är annorlunda, men kärnan är detsamma; det är inte kul att vara utbränd.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Klumpen i magen

Hej igen hörni! Hur är läget?

Ett jobb kan inte värderas utifrån ett par positiva inslag om du majoriteten av arbetstiden går runt med en klump i magen.

Denna bilden är en liten förlängning från gårdagens bild. Det vi kallar kognitiva missuppfattningar är mentala illusioner eller synvillor som vi alla är skyldiga till i olika stor grad, mycket på grund av att de kan vara väldigt svåra att identifiera. Selektiv abstraktion och diskvalificering av det positiva är två exempel på sådana missuppfattningar. Här kan det vara en enda negativ detalj som färgar din värld eller du kan välja att fokusera på en enda negativ kommentar i ett positivt uttalande. Din chef ger dig exempelvis två komplimanger och ett tillrättavisning – vilken kommer du fokusera på? Likaså kan positiva erfarenheter diskvalificeras då de enligt dig de saknar legitimitet och även om det finns omständigheter som pekar i direkt opposition till detta vidhåller du en negativ inställning,

Okej då, men hur hänger detta ihop med bilden? Bra fråga, jag är glad att du är uppmärksam och lyssnar! Om selektiv abstraktion handlar om att diskvalificera det positiva så gör vi raka motsatsen genom att ignorera klumpen i magen; vi gräver huvudet i sanden och diskvalificerar faktiskt klumpen. Vi låter få ljusglimtar färga vår tillvaro på jobbet, och det låter ju bra, men som jag tidigare skrivit om så bryter ändå klumpen till slut ner den mest optimistiska individen. Detta är en balansgång, och du behöver själv fundera över om dina omständigheter verkligen är så bra som du intalar dig att de är. För når du insikten att de faktiskt inte är det, kan det värt att ta sig en extra funderare över om det är ett jobb du vill vara kvar på en längre tid.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-07-19

2016-10-03