Inga ursäkter! Eller?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Det finns inga ursäkter! Förutom legitima ursäkter, grundade i kunskap, självkännedom och vishet.

Inget är idag så oaccepterat som ursäkter. Det är en pest som visar hur svaga och handlingsförlamade vi är. Eller? Ibland är våra ursäkter vaga, men ibland är svaret inte lika enkelt. För ursäkter har anledningar och anledningarna kan vara grundade hos oss själva, även om andra inte vill kännas vid detta.

Lek med tanken att du är riktigt sjuk. När du ligger hemma med influensa och två brutna ben, känns det då rimligt att ignorera detta och åka till gymmet? Det finns ju inga ursäkter till att inte träna. Eller hur? Jag tycker inte om att svära, men för i helvete, människor som säger att det inte finns några ursäkter har fel.

Ni som är här ofta har säkert märkt att jag tycker om att vända upp och ner på det normativa, men detta är endast av anledningar som jag anser är legitima, grundade i kunskap, självkännedom och kanske lite vishet. 

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Disciplin, motivation och destruktivitet

Hej igen hörni! Hur är läget?

Självdisciplin och motivation är värdefulla egenskaper,  men de blir snabbt destruktiva om deras applicering sammanfaller med brist på tålamod och kunskap. 

Ibland känns det som att jag skriver samma sak flera gånger, när jag efter ett tag inser att det behövs repetition för att slå hem en poäng. Jag vet inte varför jag har en sådan förkärlek till disciplin, men jag tror det har att göra med dess renande effekt på själen. För disciplin är enligt mig en uppoffring av något här och nu för en framgång längre fram. Och att vara konsekvent med ett beteende är (nästan) det enda som spelar roll om du vill uppnå något.

Men disciplin kan lätt bli asketism; en självspäkelse utan rim och reson, bedrövlighet för bedrövlighets skull. Låt inte detta ske. För att lyckas behöver du disciplin men också tålamod; det som är värt att få kommer ta tid att få. Kunskap kommer på köpet om du uppvisar disciplin och tålamod; det garanterar jag.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Intuition, pokerproffs och livslärdomar

Hej igen hörni! Hur är läget?

Drastiska beslut ser vi ner på och intuition ser vi upp till men faktum är att båda är fulla till bredden med livslärdomar. 

Jag vet inte om man kan skilja mellan intuition och drastiska beslut. jag tror det, precis som i fallet mellan pokerproffs och spelberoende.,är ett fråga om utfallet. Tar vi rätt beslut väldigt fort kallas det intuition, och gör vi fel stämplas det som ett drastiskt beslut.

I båda fallen finns det så mycket vi kan lära oss att det enligt mig blir fel att se det ena som sämre än det andra. För det är både genom de drastiska besluten (misstagen) och genom intuition (rätt beslut) som vi lär oss.  Jag tror det blir färre drastiska beslut och fler intuitiva beslut ju längre vi håller på; Vi får förfina vårt beslutstagande och komma närmare intuitionen.

Magkänsla kan leda oss långt, men vi måste göra ett par misstagen på vägen för att förstå vad känslan försöker säga oss.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Sinnesro, acceptans och ansträngning

Hej igen hörni! Hur är läget?

– Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Trots att jag inte är troende, så älskar jag verkligen sinnesrobönen:

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Bönen är vacker och en bra ledstjärna i livet, men den är inte helt perfekt. För det är inte alltid enkelt att skilja mellan de olika kategoriseringarna acceptans, mod och förstånd. Vart hamnar ansträngning egentligen? Under mod? Under förstånd? Jag vet inte.

De förändringar som går att få till i livet går väldigt ofta (men givetvis inte alltid) bara vi vill och anstränger oss tillräckligt mycket. Det är en klart svår avvägning att göra; hur mycket bör vi anstränga oss för att nå dit vi vill? Men en kanske ännu bättre fråga är; anstränger vi oss ens för att nå dit vi vill eller anstränger vi oss för att det är normen? Jag tror ni förstår vart jag vill komma.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Självdistans och självkännedom

Hej igen hörni! Hur är läget?

Självkännedom och självdistans behöver ironiskt nog utvecklas parallellt i sökandet efter ett gott mående.

Det verkar som att ju närmare vi kommer oss själva desto mer behöver vi komma ifrån oss själva.  Jag vill tro att jag känner mig själv ganska väl, jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill och jag vet kanske allra viktigast vad jag inte vill.

För när det kommer till arbete och jobb så har jag en riktigt låg tolerans för skitsnack och manipulering, kanske en känslighet som driver mig mer än vad jag vill.

Men jag blir ständigt påmind om att jag tar rätt beslut som tackar nej till jobb, anställning och därmed i längden slippa att hamna i sitsen där jag en gång var.  Det är egentligen få saker som är mer tillfredställande än att känna sig trygg beslut.

I en situation där du har mer självkännedom än alla andra blir det lätt att få intrycket av att du är svag eller känslig. Men så är det inte. Du är varken svag eller känslig: du är smart.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Skam, psykisk ohälsa och förkylning

Hej igen hörni! Hur är läget?

Hur argumenterar du för skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa i ett samhälle verkar vara på samma nivå som en enkel förkylning?

Skam är närvarande vid mycket, och ibland är de legitima men ibland är det så långt ifrån befogade att det blir svårt att prata om utan att bli raljerande. För det som citatet ovan säger är sant; psykisk ohälsa blir svårt att känna skam för när det är så vanligt som det idag ändå är.

Jag vet att det är andras ögon som i viss mån äger rätten att definiera  det jaget bör känna skam över, men det måste också finnas en gräns då vi själva förstår att andras människor är helt oförstående, okunniga, och naiva.

En känsla kan som jag tidigare sagt aldrig vara fel, men i detta fallet är skammen i min mening så obefogad att om det är något du ska känna skam för så är det för att du har skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa. Jag vet att jag brukar säga att uppmaningar sällan men nu slänger jag in en här iallafall; skärp dig!

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Analys, förlamning och att släppa taget

Hej igen hörni! Hur är läget?

Allt sker inte av anledningen att du ska få något att analysera.

Det finns ett engelskt begrepp som kallas “paralysis by analysis” eller analysförlamning på svenska. Analysförlamning eller förlamning genom analys exemplifieras genom en situation där analys av en situation är så omfattande att den i vissa fall gör situationen värre istället för bättre.  Exemplet här kan utgöras av läkaren vars patient avlider medan läkaren undersöker riskerna kopplade till att genomföra en operationen.

Det är väldigt lätt att ha en övertro på analys som process och inte förlita sig på den intuition som majoriteten av oss ändå besitter. För väldigt ofta kommer vi genom analys fram till det vi redan vet, och då är analysjobbet gjort i onödan. Ibland kan analysen vara ett medel för att få klarhet i saker och ting, men väldigt ofta behöver vi lita på den där intuitionen eller magkänslan som leder oss i det mesta här i livet.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Kropp, vila och att lyda order.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vill din kropp vila gör du bäst i att inte lyda den. Sa ingen. Någonsin.

Ibland är det svårt för oss att höra vad kroppen säger men alldeles för ofta så ignorerar vi det kroppen försöker förmedla. Ibland är vi naiva och tror att vi klarar mer än vad vi gör, och ibland skriker kroppen men får ändå gehör.

Ibland förstår vi inte språket. Ibland måste vi genomgå det svåra för att förstå signalerna på det svåra; en insikt som är lite tragisk. För hur ofta befinner vi oss i en situation där vi genomgått något svårt och tvingas se andra gå samma väg till mötes utan att vi kan göra något åt det?

Jag befinner mig där ganska ofta. Ibland är det inte rätt forum att prata, men väldigt ofta är det att jag nås av insikten att det inte finns ett sätt för mig att förmedla min oro på ett sätt som får personen att faktiskt att ändra sig.

Men detta innebär inte att vi får sluta försöka, vi måste försöka prata med personer som är på väg till platser där de inte vill vara. För att vi har varit där, och våra upplevelser kanske är annorlunda, men kärnan är detsamma; det är inte kul att vara utbränd.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Oro, förälskelse och känslor

Hej igen hörni! Hur är läget?

Oro och förälskelse – känslor som i backspegeln ofta hamnar under livets rubrik “Hur fan tänkte jag?!”

Oro; denna känsla som kan framkallas vid allt från tandläkarbesök till kalas för bästa kompisen; en känsla som inte alltid står i proportion till det faktiska orosobjektet.  “Vad var det jag egentligen var orolig för?” är en insikt som ofta når oss efter vi genomgått något som vi tror skulle vara jobbigare än det faktiskt var.

Likaså kärlek kan i backspegel framstå som helt galet; det som varit attraktivt blir oattraktivt, det som är fult var fint igår och allt mynnar ut i samma insikt; hur tänkte jag? Och kärlek, precis som oro, förändras och håller inte alltid fast vid samma objekt. Men precis som vi kan investera tid, ork och energi i en relation kan vi också investera tid, ork och energi i att oroa oss.

Den naturliga följdfrågan blir då vilket som är värt att investera mest i; kärlek eller oro? Jag har inget svar på frågan, jag önskar jag hade det. Om det ändå var så att något av dessa som faktiskt var bra för oss, något som ger oss åtskilliga goda känslor i magen och som inte gör att vi mår dåligt….

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Fett, vikt och axlar

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vill du ta bort fett från din kropp behöver du ta bort vikt ifrån dina axlar.

Ah yes, viktnedgång, denna fråga som upprör alltifrån fikarum till sociala medier. Vi lever i en tid där kroppsaktivism och att trivas i sin kropp är en av de allra framträdande diskurserna. Och jag tycker det är jättebra att man ska trivas i sin kropp. Men om man inte trivs med sin kropp; är det då skamligt att försöka göra något åt det? Nåväl, I digress.

Att försöka gå ned i vikt kan vara tämligen smärtfritt, beroende på din ambitionsnivå och hur mycket vikt du vill tappa, men det kommer alltid att påverka inte bara din hunger utan också till viss del ditt psyke. För att lyckas ed en viktnedgång behöver vara på en plats mentalt där du kan orka. Och att orka innebär att inte ha särskilt mycket stress. Så innan du slänger dig på nästa diet som Aftonbladet tipsar om, fundera på om du är på en plats där du faktiskt orkar med ett kaloriunderskott. Gör du inte det? Oavsett planer på viktnedgång behöver du göra något åt det.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!