Det svartvita tänket

Jag tar ett absolut avstånd från det svartvita tänket!

Den här bilden gjorde jag med glimten i ögat, men faktum är att det finns ju ändå en viss sann ironi i att ta ett absolut avstånd från ett svartvitt tänk. Det är lätt att se saker och ting här i livet som antingen eller, utan att åskådliggöra gråskalorna. Genom att se på vår omgivning och oss själva med detta perspektivet osynliggör vi nästan alltid det som mest liknar verkligheten – en verklighet som ligger mellan två extremer.

Väldigt ofta kopplas det svartvita tänket till just tankar om oss själva eller andra; han älskar eller hatar mig, det kommer gå jättebra eller uruselt etc. Men det finns också situationer där vi i valet mellan att att göra och inte göra en viss handling kan finna samma tankemönster; skall vi utföra eller inte utföra en viss handling?

  1. Behöver vi utföra handlingen nu eller kan vi (socialt stigma till trots) prokrastinera och skjuta upp handlingen?
  2. Finns det något annat vi kan göra istället för att utföra handlingen som kan uppnå samma, eller liknande, resultat?
  3. Behöver vi överhuvudtaget agera eller ligger problemet hos någon annan som behöver utföra en handling?

Väldigt ofta när vi hamnar i ett svarvitt tänk är vi stressade eller av andra skäl inte mår särskilt bra. Kom ihåg; Hjärnan är vid detta tillfället som ett kardborreband för svartvitt tänk och som teflon för mer nyanserade tankebanor. Köp dig själv lite tid och se över om du kan närma dig ett mer nyanserat tänk, om än bara ett myrsteg närmare.

Att äga ett beslut

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vilket beslut du än tar – äg det!

När velade du i ett beslut senast? Jag velar hela tiden i mina beslut, särskilt om det är svåra beslut som alltid kommer kännas svåra oavsett vad man än väljer att göra. Hur kan man förankra ett beslut så att det faktiskt känns rätt att ta det? Jag tror vissa beslut är så svåra att man helt enkelt får härda ut med känslan av att ha tagit fel beslut inledningsvis. För det är egentligen när tiden har fått gå som man inser om det var rätt eller fel beslut att ta. Samtidigt är det inte alltid vi direkt behöver ta ett beslut på de känslor och tankar som når oss. Om hjärnan helt plötsligt föreslår att vi sak lägga oss på soffan tycker jag oavsett omständigheter att vi kan agera på det infallet. Men ibland rör det svårare saker.

Låt oss säga att du efter att ha arbetat på ett ställe med bedrövliga omständigheter plötsligt får ett infall om att du inte orkar mer och vill säga upp dig. Infallet är omedelbart och enormt starkt. Bör du agera på detta infallet? Var går gränsen mellan intuition och förhastade beslut? Jag tycker att det lämpligaste i vårt exempel är att ge det en vecka. Låt känslan av att vilja ge upp finnas där, men agera inte på den. Låt den vara, känn efter, och ge dig själv lite tid att förankra beslutet innan du agerar på det. En vecka hade i detta fallet kunnat vara en bra tid att låta tankarna bara får vara där, och om du efter veckans funderande fortfarande känner likadant så vet du vad du behöver göra.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-12

Katastroftänk och negativitet

Ibland fyller katastroftänkande en funktion; du inser vilken löjlig förkärlek hjärnan har för negativitet.

Den här bilden är exakt ett år gammal och jag tycker inte den är speciellt bra. Att katastroftänk skulle fylla en ”funktion” eftersom vi vid katastroftänk Inser att hjärnan har en förkärlek till negativitet är som att säga att alkohol fyller en funktion då den den får oss att inse hur lättpåverkade vi är. Det är ett resonemang som inte håller speciellt bra, och jag önskar så här i efterhand att jag formulerat mig annorlunda. Men att öka medvetenheten kring hur vår hjärna fungerar tänker jag alltid kan vara bra. För katastroftänkande, eller att dra i väldigt stora växlar för väldigt små skeenden, tror jag nästan alla människor sysslar med i någon omfattning. Pessimism är ofta en försvarsmekanism mot besvikelse, men katastrofiering tar det till en helt ny nivå.

Du ska iväg på en skidresa, men vågar inte åka då du är rädd för att krascha in i ett trä och bryta benet.

Du ska ge dig ut en mulen dag, men vågar inte då risken finns att det börjar åska och du blir träffad av blixten.

Katastrofiering och negativt tänkande tycker jag överlag är väldigt intressant. För det är inte bara så att de negativa tankarna är fler, de väger också tyngre än positiva tankar i flera avseenden; ett slags negativt tankebias. Jag tror vi som människor behöver acceptera att en viss grad av negativt tänkande kommer alltid finnas där. I rimlig mån tror jag det är hälsosamt att vara skeptisk, försiktig och planerande. Det faller rimligtvis så att om människan inte hade varit rädd, skeptisk och försiktig så hade vi inte överlevt så länge som vi gjort, inte sant?

Viljestyrka och hjärnmuskler

Viljestyrka är som vilken muskel som helst; träna den så kommer den bli starkare.

När det kommer till det vi har möjlighet att påverka genom våra handlingar torde beteendeförändringar och att bryta vanor var något av det svåraste vi kan ta oss an. Att bryta en dålig vana, subjektivt eller objektivt, är ofta förknippat med motstridiga känslor. Du kan ha en stort tilltro till din egen förmåga att förändra ett givet beteende, men du anser det inte särskilt viktigt att bryta vanan. Likaså kan du har noll tilltro till dig själv i förändringsprocessen gällande en livsavgörande vana.

Men när allt kommer till kritan, när allt fluff är bortskalat, är det din envishet viljestyrka och disciplin som avgör huruvida du klarar att bryta vanan eller inte. Värt att komma ihåg är att om du spenderar viljestyrka i ett avseende, exempelvis på sluta röka, blir det svårt att samtidigt försöka gå ner i vikt. Viljestyrka är en förbrukningsvara, det går att spendera den. Men det går också att göra viljestyrkan starkare.

Det börjar ske magiska saker när vi tar svåra beslut som vi är nöjda med. Ett rätt beslut kan inleda en snöbollseffekt där goda val avlöser varandra genom det faktum att du tagit ett rätt beslut. I processen med att bryta en vana behöver vi rada upp ett antal rätta beslut för att vi ska kunna anses vara på väg mot något bättre. Men även om vanan är svårbruten finns det något mer värdefullt i processen där vi tvingas rada upp svåra val. Känslan av att kontinuerligt ta beslut du är nöjd med ökar din självkänsla och kan nästan jämföras med en form av eufori. För så stärkande är det. Är du nyfiken på hur det känns att rada upp flera bra beslut är det första steget föga förvånande att ta ett rätt beslut, något jag är säker på att du i något avseende kan göra redan idag.

2017-10-30

Hjärna, hjärta och beslut

Att kontrollera sina känslor och tankar är två av de viktigaste, men svåraste uppgifterna en människa kan ta sig an.

Den här bilden tycker jag är helt fantastiskt. Den är vacker, brutal och så talande för det mänskliga livet. Som människa dras vi mellan hjärna och hjärta, två auktoriteter som ger oss olika handlingsförslag och perspektiv på en situation. Att kunna sortera bland förslagen är svårt, men ännu svårare är att styra över hur hjärnan och hjärtat beter sig. De som exempelvis upplevt en intensiv ångestattack vet hur känslomässigt förödande det kan vara. Det är svårt att tämja ångesten under en attack. Det enda som fungerar är att fokusera på att andas och rida ut vågen, helst med någon vid din sida.fashion choose Sticker

När det kommer till beslutsfattande och tankar behöver alla ”enkla” beslut inte alls vara lätta. Att göra ”rätt” val kräver ofta eftertanke. Vilken handling kommer göra att du mår bäst i det långa loppet? Sätter du andras behov före dina egna? Gör du stora uppoffringar för att någon annan ska få det lite bättre? Du behöver reflektera, tänka, överväga, bestämma.

2017-09-10

2016-12-03

2016-11-19