Vem vill du helst vara?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vem vill du helst vara; en person som vet sina gränser eller en person som går att lita på?

Återigen använder jag mig felaktigt av en dikotomi som inte är så svart-vit som jag utmålar den. För givetvis kan vi vara en person som man kan lita på och som samtidigt vet sina gränser. Men jag tycker däremot inte det är felaktigt att utmåla svårigheten i att veta vart gränserna går. 

Nästa gång någon frågar dig om du kan hjälpa till med något och du vet att du “kan“; reflektera över hur svårt det är att säga nej. Det är brutalt svårt att säga nej till någon som behöver hjälp, åtminstone för mig. Men jag kommer aldrig att bli en ja-sägare bara för att jag är rädd för att säga nej. Det kräver kontinuerlig övning, men det är värt att kunna stå emot när det behövs. För annars gör vi oss själva en otjänst som kan urarta och innan vi vet ordet av så står vi där i gropen vi grävt och inte vet hur vi ska komma därifrån.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Extrem, lösningar och att ge allt

Hej igen hörni! Hur är läget?

Bara för att en extrem inte fungerar, innebär inte det att den andra håller lösningen.

Det är så lätt att falla offer för det svartvita tänkandet; antingen så ligger vi på soffan eller så ger vi 100% ända in i kaklet. Varför gör vi så mot oss själva? Varför behöver vu ge allt eller inget? Är det ens bra att ge allt? Är det ens bättre än att inte ge allt? Jag tror inte det. Jag tror inte extremer håller lösningarna på något, möjligtvis drogfrihet, men annars så är exemplen få till antalet.

För att ge allt kommer med nackdelen att vi inte kommer orka särskilt länge. Gränsen mellan att vara motiverad och att agera tvångsmässigt är ofta hårfin; en gräns vi nödvändigtvis inte ser förrän vi är långt över den. Poängen som jag tycker alla ska ta med sig, inklusive jag själv då jag ofta glömmer det, är att det är över tid stora förändringar sker.  Se till att orka över tid så löser sig väldigt väldigt mycket av sig själv.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Att diagnosticeras med mänsklighet!

Hej igen hörni! Hur är läget?

Visst är det fascinerande att psykisk ohälsa i många fall låter sig diagnosticeras utifrån ett hälsosamt beteende som nått en gräns? Du är helt enkelt för mänsklig!

Oavsett om vi pratar om utbrändhet eller ätstörningar så är båda grundade i värderingar som handlar om att duga och att ha ett värde (vilket vi redan givetvis har!). Men när det handlar om utbrändhet så är det inte helt enkelt att säga vilka egenskaper som med stadig hand lett oss mot gränsen. Välvilja? Girighet? Dumhet?

Vad är det som får så många människor att vägra lämna ett sjunkande skepp och köra på i hopp och tro om förbättring? När jag tänker på mig själv så är det svårt att sätta fingret på, men jag tror det har att göra med normalitet. Att så många (dock Inte så många numera) klarar av att ha ett heltidsarbete och en fullt fungerande vardag gör att vi lever i tron om att vi själva kan ha det så. Vi försöker, vi kämpar och vi hoppas, men vi slår huvudet allt hårdare mot en vägg tills vi inte orkar längre.

Jag har gått från att vara arg på arbetsgivaren som inte möter sin anställda i en diskussion kring bedrövliga omständigheter till att bli mer av åsikten att det ligger mer ansvar på den enskilde. För vissa jobb är så svåra och betungande att det är få människor som klarar av dem, OAVSETT hur mycket arbetsgivaren möter sina anställda och vill dem väl. Glöm aldrig att du har ett ansvar gentemot dig själv att inse när du hamnar i en sådan yrkesroll och att våga lämna skeppet innan det nått botten.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Nyckeln är ett bra beslut

Hej igen hörni! Hur är läget?

Ett bra beslut är nyckeln till flera bra beslut.

Nu var det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg, och det är helt enkelt så att jag inte haft någon kreativ musa som guidat mig det sista. Men hen är tillbaka . och jag känner mig manad att fortsätta skriva om det som står mig allra närmast; ditt välmående.

Gränsen mellan ett dåligt och ett bra beslut är inte alltid solklar men det finns ofta en känsla i magen som motsvarar när vi gjort det ena eller det andra. Det vi ofta glömmer i alla beslut vi tar är att besluten ofta föder varandra på ett sätt som är svårt att greppa.

För när vi tar beslutet att exempelvis börja träna, så faller det sig ganska naturligt att vi äter lite bättre och kanske skippar den där sista ölen på fredagkvällen. Notera här att det inte är ett nyårslöftande med egodepletion jag pratar om här, där allt ska slutas med på samma gång.

Det jag pratar om är hur bra saker hänger ihop, precis som dåliga, och att vi inte behöver känna oss så överväldigade i kampen mot att ta bra beslut i alla avseenden. Börja med att ta ett bra beslut som gynnar dig och ser vad som händer.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2018-12-14 (2)

2017-12-14-2

2017-11-23