Färg, smak och nyanser

Hej igen hörni! Hur är läget?

När omgivningen tappar färg, smak och nyanser är det ironiskt nog dags att konfrontera jaget.

Jag tror människan som varelse är generellt duktig på att missbedöma ansvarsbörda, vi tillskriver för lite och för mycket ansvar till oss själva och andra. När det är negativa skeenden i vår omgivning blir det vi som är ansvariga och när det går bra är det andra eller slumpen om presterat. På temat självkännedom kan vi också prata om hur föraningar på olika sätt finns i våra liv. Små tecken på vad som komma skall. Dunkla signaler vi ofta ignorerar. Färgglada företeelser tar sig an nyanser av grått.

Föraningar är svårt att begreppsliggöra om du inte upplevt det tidigare; och även om föraningarna kan ta sig kroppsliga uttryck (kroppsvärme, svettningar,  sömnsvårigheter etc.) krävs det ibland att vi genomgått processen ”föraning/effekt” flera gånger innan sammanhanget uppenbarar sig.

En person i min närhet beskrev en ångestattack som exemplifierar hur obehagligt föraningar kan vara. Personen i fråga är alltid varm av sig och svettas då andra fryser.  Efter att under en riktigt kall arbetsdag fått en tråkig nyhet blev resan hem efter jobbet dock allt annat än varm. Den tråkiga nyheten var det som fick personens bägare att rinna över. En individ som kunde bära shorts långt in i oktober satt nu på en uppvärmd buss i full vintermundering – ångesten hade slagit ut kroppens förmåga att reglera värme.

Men det är inte alltid föraningarna är “en del” av effekten och lika färgstarka som i exemplet ovan; det kan handla om en generell överdeterminering, där saker som inte borde påverka dig tar sig an  enorma proportioner.  Men till slut lär sig till och med den mest ignoranta individen att det är på eget bevåg vi ignorerar kroppens signaler under en längre tid.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!