Förhållningssätt till flexibilitet

Ditt förhållningssätt till livet bör bära ett frö till sin egen omstrukturering. Var flexibel.

Det här är faktiskt en av de bilder jag har svårt att helt och hållet ställa mig bakom i dagsläget. Medans jag kryper till korset tänkte jag försöka förklara varför. Förhållningssätt till livet är något som jag tror människan har försvinnande liten faktisk kontroll över. Som jag sa innan så tror jag många av de problem som drabbar den mänskliga existensen inte är av en socialkonstruktivistisk art. Formulerat på ett annat sätt så tror jag dåliga förhållanden råder på många ställen, och det är ofta en objektiv misär där individens tankebanor i försvinnande liten mängd kommer göra någon nytta.

Jag tror någonstans att människans flexibilitet kommer naturligt när du faktiskt mår bra. En trevlig bonus som gör att livet känns lättare när det känns lättare, orättvist nog. Således är flexibiliteten en effekt av att du inte mår dåligt. För när du mår dåligt, fysiskt eller psykiskt, är du i många avseende styrd av vad din kropp klarar eller inte klara.

Begreppet flexibilitet kommer med krav; krav på att uthärda förändrade omständigheter, krav på att inte fästa sig vid en idé om hur något skall vara. Är detta något man kan begära av någon människa? Kan en alltför stor flexibilitet leda till en inte så gynnande omstrukturering av ditt liv? Tappar vi kärnan av vad som är viktigt genom att ha en alltför stor tilltro till egenskapen flexibilitet?

2017-10-25

2016-09-07