När minnet sviker

Hej igen hörni! Hur är läget?

När stressen når oss är minnet det första som sviker. De andra effekterna minns jag inte. 

Har du någonsin glömt något när du varit stressad? Jag har gjort det så många gånger att jag nästan kan säga att jag bara glömmer saker när jag är stressad.

Ironiskt nog är det när vi är stressade som vi har flest saker att komma ihåg. Detta leder inte sällan till att vi gör människor och oss själva besvikna. Det är inte ursäktande att i tid och otid skylla sitt dåliga minne på stress, men det kan vara förklarande.

Men det är däremot din skyldighet att försöka göra något åt din glömska. Och som jag ser det kan du antingen minska antalet saker du behöver hålla i huvudet eller så behöver du ta itu med anledningen bakom din glömska.

Vad du än väljer så kommer resultatet bli för det bättre. Det lovar jag.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Färg, smak och nyanser

Hej igen hörni! Hur är läget?

När omgivningen tappar färg, smak och nyanser är det ironiskt nog dags att konfrontera jaget.

Jag tror människan som varelse är generellt duktig på att missbedöma ansvarsbörda, vi tillskriver för lite och för mycket ansvar till oss själva och andra. När det är negativa skeenden i vår omgivning blir det vi som är ansvariga och när det går bra är det andra eller slumpen om presterat. På temat självkännedom kan vi också prata om hur föraningar på olika sätt finns i våra liv. Små tecken på vad som komma skall. Dunkla signaler vi ofta ignorerar. Färgglada företeelser tar sig an nyanser av grått.

Föraningar är svårt att begreppsliggöra om du inte upplevt det tidigare; och även om föraningarna kan ta sig kroppsliga uttryck (kroppsvärme, svettningar,  sömnsvårigheter etc.) krävs det ibland att vi genomgått processen ”föraning/effekt” flera gånger innan sammanhanget uppenbarar sig.

En person i min närhet beskrev en ångestattack som exemplifierar hur obehagligt föraningar kan vara. Personen i fråga är alltid varm av sig och svettas då andra fryser.  Efter att under en riktigt kall arbetsdag fått en tråkig nyhet blev resan hem efter jobbet dock allt annat än varm. Den tråkiga nyheten var det som fick personens bägare att rinna över. En individ som kunde bära shorts långt in i oktober satt nu på en uppvärmd buss i full vintermundering – ångesten hade slagit ut kroppens förmåga att reglera värme.

Men det är inte alltid föraningarna är “en del” av effekten och lika färgstarka som i exemplet ovan; det kan handla om en generell överdeterminering, där saker som inte borde påverka dig tar sig an  enorma proportioner.  Men till slut lär sig till och med den mest ignoranta individen att det är på eget bevåg vi ignorerar kroppens signaler under en längre tid.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-28

Signaler och avstånd

Hej igen hörni! Hur är läget?

Denna texten kommer faktiskt från en händelse där jag under en promenad på väldigt långt avstånd lyckades urskilja en persons identitet; något som i efterhand fick mig att fundera.

När signalerna på psykisk ohälsa slagit dig i ansiktet kommer de bli goda vänner vars gångstil du känner igen på flera hundra meters avstånd.

Kruxet med detta är att det finns inget sätt för dig att legitimera din föraning utan att bekräfta personens identitet. När det gäller psykisk ohälsa är det lätt att vara efterklok och säga att en såg signalerna men jag tror att det i de flesta fall inte är så enkelt. För även om signalerna är “tydliga”, fysiska eller psykiska, har du fortfarande inte lärt dig vad signalera står för. Ingen begär att du ska navigera genom genom livet utifrån varningssignaler på något du aldrig upplevt. Det är först när du bekräftat personens identitet eller när du gått in i väggen som du kan se sammanhanget mellan signal och effekt.

När du väl sett sammanhanget kommer det bli mycket lättare för dig att ändra ditt beteende i tid, och du “ser” signaler mycket tidigare hos dig själv, men du kommer också kunna se varningstecken hos andra. Detta kan upplevas som frustrerande då dessa personer är i den sitsen du var; de vet inte med vad de sannolikt snart kommer att uppleva och det är väldigt svårt för dig att förmedla vad som troligen komma skall. I de allra flesta fall behöver dessa personer lära sig som du gjorde; den hårda vägen.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!