Gåta: hur gick jag egentligen?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Gåta: idag gick jag bakom en person som var väldigt stressad; hen gick otroligt fort. Det märkliga var att distansen mellan oss inte blev större. Hur är detta möjligt?

För den med en slutledningsförmåga som sträcker sig bortom ett förstaklassare kan räkna ut svaret på gåtan ovan. Jag gick givetvis precis lika fort som personen framför mig.  Det som var fascinerande var hur liten självinsikt jag faktiskt hade om hur snabba mina egna steg ar. Jag kände mig varken stressad eller uppjagad, men stegen flög fram.

Men jag var givetvis stressad. Jag kände mig uppjagad. Men jag reflekterade inte över det då. Och det är precis detta som jag tror är så farligt. Att bara köra på. Att bara fortskrida utan eftertanke. När människor beskriver mig som uppjagad eller stressad så känner jag det ofta inte i stunden. Det är lätt att slå bort kommentarer om ens egen stressnivå som en felbedömning. Men jag tror vi verkligen behöver lyssna mer på andra än vi tror när det gäller vår egen stressnivå. För andra kan se tecken som vi inte är redo att reflektera över.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-27

Perspektivskifte

Hej igen hörni! Hur är läget?

Perspektivskifte kan förändra mycket.

Bilden ni ser kommer ifrån en gammal reklamkampanj som biltillverkaren Jeep gjorde. Tre djur, en hjort, en elefant och en giraff blir när när man vänder de upp och ner tre helt nya djur; ett sjölejon, en svan och en pingvin. Kampanjsloganen för den här bilden var “see what you want to see”. Direkt när jag såg den kände jag direkt att jag ville göra något med den, att exempelvis vara djupt i en depression är inte samma sak som att se tillbaka på den två år senare.

Jag vet att det låter ganska själv klart, men när man vill hjälpa någon som exempelvis är djupt nere i en depression, vill man ofta ge råd och hjälpa utifrån den positionen man själv står i. Man försöker bidra med detta perspektivskifte till någon som är djupt inne i något helt annat och inte kan ta till sig dina välmenande råd. Detta är väldigt svårt att komma ifrån, men det fina här är att även om rådet inte hjälper så är det ändå helt sant. Perspektivskifte kommer sig naturligt av att tiden får gå, det går inte att komma undan. Får man lite tidsmässig och känslomässig distans till vad man varit med om kan man se på det ur en annan synvinkel.

Situationen är densamma. Inget är annorlunda. Ditt perspektiv har skiftat till det som hänt.Jag tycker faktiskt det är lite magiskt.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!