Mår du dåligt?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Mår du dåligt eller mår du dåligt över att du mår dåligt eller mår du dåligt över att du mår dåligt över att du mår dåligt eller…

Vad tillskriver du ditt dåliga mående? En lättare förkylning klassar vi som del i livet, något alla går igenom, och som tids nog kommer försvinna utan att vi aktivt arbetar mot att bli friska. Få människor tar upp striden mot en förkylning, de flesta rider bara ut vågen. Vi lägger inget värde hos förkylningen, vi gör den sällan större eller mindre än vad den är och vi uppmärksammar att förkylningen inte är en del av oss utan endast kroppens gensvar på något som den inte känner igen.

Den uppmärksamme läsaren förstår förmodligen vart jag är på väg. När det gäller psykisk ohälsa tenderar vi att identifiera oss med sjukdomen som en del av oss. Och givetvis finns det olika anledningar till att man mår psykiskt dåligt, men när det inte finns någon konkret förklaring tenderar vi att bli allt mer frustrerade över vårt dåliga mående.;vi börjar må dåligt över att vi mår dåligt utan anledning. Men utan anledning är i detta fallet en orsak som du inte kan närma dig och det är i många fall det som är problemet. Allmänheten har en uppfattning om hur en förkylning påverkar kroppen, men när hjärnans receptorer slutar svara på serotonin blir det svårare att se orsak och verkan.

Ibland mår vi bara dåligt. Alltid av en anledning, men det är inte alltid anledningen uppenbarar sig, men kanske än viktigare; inte är värd att agera på. Var uppmärksam på hur din sinnesstämning, hur dåligt du än mår, varierar under en vanlig dag och inse att ditt dåliga mående måste få verka som en del av din mänskliga existens utan att du måste agera på det.

Det var allt jag hade för den här gången, vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-20

2017-12-19

Absolut dåligt och tvivel.

Hej igen hörni! Hur är läget?

När du planterat iden om livet som absolut dåligt utesluter du alla möjligheter för motsatsen. Om det är någon gång du ska tvivla på dig själv så är det då.

”Den vise fortsätter alltid att gissa” sägs det, men vi är sällan nyanserade när det gäller cementeringen av det dåliga livet permanens.

Graden av sannolikhet och hur bensäkra vi är bör höra ihop med hur specifikt något är. När någon säger ”Dustin Hoffman spelade Luke Skywalker i Star Wars!” kan jag med 100% säkerhet säga att detta är felaktigt uttalande. Men när det gäller mer flyktiga uttalanden som ”mitt liv är konstant dåligt”, bör både den som säger det och den som lyssnar höja på ögonbrynen. För det kan faktiskt mycket väl vara så att livet är konstant dåligt, men frågan är om det är en effekt eller orsak av att vi konstant uttalar oss på detta sätt om livet?

Absolut sannolikhet

Det blir lätt att bekräfta de dåliga skeendena i livet och negera de goda. ”Detta händer alltid mig” uttalar vi oss, trots att vi egentligen endast drar oss till minnes de gånger då något faktiskt drabbat oss och inte lika ofta de gånger det inte drabbar oss. Hur många gånger har vi inte slagit i samma lilltå? Och hur många gånger har vi förmodligen slagit i andra tår, men helt enkelt valt undermedvetet åsidosatt dessa tillfällen?

Att ”tänka positivt” är förlegat, men att tänka realistiskt och rationellt är det definitivt inte.  Det är ju trots allt verkligheten vi lever i. Eller….?

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-09

2017-11-03

2017-10-10

2017-10-07

Att tillåta sig själv må både bra och dåligt

En viktig del i att må bra är att tillåta sig själv må dåligt emellanåt.

Med denna bilden vill jag peka på egentligen två olika saker:

Den första poängen är att livet är en känslomässig berg-och-dalbana, oavsett vad vi tycker om det. Ibland mår vi bra och ibland mår vi dåligt. Ibland är det mer av det ena och ibland det andra. Men det är ett faktum att vi hade inte kunnat uppskatta det goda i livet lika mycket om vi aldrig fått uppleva det onda. För visst är det väl ändå så att utan smärta, elände och kontraster i livet hade vi inte riktigt kunna uppskatta det som är bra? Detta leder mig osökt in på den andra poängen jag försöker slå hem här;  acceptans av omständigheterna.  För genom att acceptera livets förgänglighet kan vi börja odla uppskattning för dåligt mående och om vi är osökt naiva och aningen fåniga försöka se det dåliga som något bra.

Jag vill ändå avsluta med att bekräfta min egen frustration över att må dåligt, och hur det ofta känns omöjligt att acceptera sina omständigheter. För mig känns det accepterande tankesättet, åtminstone när jag är mitt i något, som en naiv fantasi utan mening. Hur ska jag kunna övertyga mig själv om att min panikångest har en mening, en poäng och något som är vackert. Svaret är kanske att det inte går.  Men faktum är att det är svårt för mig, när jag sitter och skriver detta, att hitta något bakåt i tiden som inte varit vackert på något sätt. Jag måste öva på att hitta känslan när jag mår dåligt nästa gång.  Tänker ni göra samma sak?

2017-10-05