Att diagnosticeras med mänsklighet!

Hej igen hörni! Hur är läget?

Visst är det fascinerande att psykisk ohälsa i många fall låter sig diagnosticeras utifrån ett hälsosamt beteende som nått en gräns? Du är helt enkelt för mänsklig!

Oavsett om vi pratar om utbrändhet eller ätstörningar så är båda grundade i värderingar som handlar om att duga och att ha ett värde (vilket vi redan givetvis har!). Men när det handlar om utbrändhet så är det inte helt enkelt att säga vilka egenskaper som med stadig hand lett oss mot gränsen. Välvilja? Girighet? Dumhet?

Vad är det som får så många människor att vägra lämna ett sjunkande skepp och köra på i hopp och tro om förbättring? När jag tänker på mig själv så är det svårt att sätta fingret på, men jag tror det har att göra med normalitet. Att så många (dock Inte så många numera) klarar av att ha ett heltidsarbete och en fullt fungerande vardag gör att vi lever i tron om att vi själva kan ha det så. Vi försöker, vi kämpar och vi hoppas, men vi slår huvudet allt hårdare mot en vägg tills vi inte orkar längre.

Jag har gått från att vara arg på arbetsgivaren som inte möter sin anställda i en diskussion kring bedrövliga omständigheter till att bli mer av åsikten att det ligger mer ansvar på den enskilde. För vissa jobb är så svåra och betungande att det är få människor som klarar av dem, OAVSETT hur mycket arbetsgivaren möter sina anställda och vill dem väl. Glöm aldrig att du har ett ansvar gentemot dig själv att inse när du hamnar i en sådan yrkesroll och att våga lämna skeppet innan det nått botten.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-23

Nervositet, ångest och produktivitet

En känsla av ångest kommer inte göra någon som helst skillnad inför något som kommer att hända.

Den här bilden är lite dåligt formulerad, så jag tänker att jag tar mig friheten att förtydliga den lite. Nervositet, en lättare form av oro, kan hjälpa oss att kanalisera energier till produktiv förberedelse inför det vi är nervösa. Är vi nervösa inför dejt, kan vi ta steg för att minska nervositeten, exempelvis klippa våra alldeles för långa naglar eller tvätta vårt alldeles för feta hår.

Min högst personliga åsikt är att ångest blir ett kvitto på att något inte står rätt till. Resurser och krav kanske inte möter varandra. Kanske är vi fast i ett högst destruktivt tankemönster eller beteende. Kanske är det båda. För även om ångest i backspegeln belyser en mening, självskapad eller verklighetsförankrad, så är ångest i stunden aldrig speciellt produktivt.

Jag tycker det idag finns en lätt övertro till acceptans. Missförstå mig rätt nu; acceptans är enormt värdefullt i flera situationer, men ibland måste vi bara ta på oss stridsrustningen och kriga för det som är oss kärt. Vi måste våga och orka kriga mot det som är svårt och fel; make love not war upp till en punkt med andra ord. Mer ”make nervositet, not ångest.”  Visst är min svengelska är on-point?Att känna ångest är naturligt och en känsla kan aldrig vara fel, men vi behöver också inse att tankarna bakom en viss känsla inte nödvändigtvis är rätt eller på något sätt verklighetsförankrade. Och i fallet med dejten vore det tråkigt om vi inte ens kom iväg på grund av ångest; hen kanske var the love of our life?

2017-10-15