Ursäkt för min avundsjuka

Hej igen hörni! Hur är läget?

Den med överdrivet behov av att kontinuerligt påminna andra om sitt goda mående mår sannolikt speciellt bra. 

Jag vet inte om texten ovan är något jag i avundsjuka använt för att rättfärdiga mitt eget mående. Jag är inte en person som har lätt till känslor av tillfredställelse eller njutning. Jag har svårt att känna att “nu mår jag riktigt bra”. Det jag istället känner när jag mår bra är ett lugn; en frånvaro av oro och tankar där tristessen står som det största problemet i mitt liv.

Avundsjuka

Och det är väldigt svårt för mig att uttrycka känslor av tillfredsställelse. Jag vet inte varför, och det är något som skapat en del problem för mig i livet. Jag kan känna lust inför så små saker att det kan vara minst lika jobbigt att berätta för andra vad det är som får en att må riktigt bra.

Så innehållet i citatet ovan är något jag kommit att omvärdera och tycker inte alls att det är fel av andra att berätta hur bra det mår. Det är troligen min avundsjuka som talar och om du inte uppenbart ljuger så har jag inga problem med att du är lycklig. Tvärtom så hoppas jag att du kanske har något du kan lära mig?

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Ett jobb att drömma om.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Lek med tanken att du har ett jobb som kommer utan ett upplevt behov av ledighet. Man kan drömma.

Om det är något som jag tycker är värt att sträva efter här i livet så är det ironiskt nog ett jobb utan behov av ledighet. Jag vet inte än om det är en utopi och att jag i min naivitet svävar uppe på rosa moln. Jag kanske ska vara mer realistisk. Jag kanske ska försöka hitta ett jobb som jag står ut med. Men jag vill tro att det finns en tillvaro där ute för mig och för andra, som faktiskt är bättre än “uthärdligt”.

Så vart ska man börja leta efter ett jobb som är mer än uthärdligt? Jag vet inte. Jag tror väldigt många jobb fungerar under en kort tid, men som blir allt mer laddade med negativ energi ju längre du spenderar tid med det. Det är förrädiskt och det är en av anledningarna till att många blir utbrända; det är jag säker på.

Jag skäms nästan över att säga det, men jag vill ha ett jobb där jag kan vara lat. Där jag kan känna att jag inte har så mycket jag behöver göra, att jag är fri att välja min egen arbetstakt och där kraven inte är så stora. Innan du klassar mig som en latmask så vill jag poängtera följande:

Jag är av åsikten att om vi har lite att göra så gör vi mer än det vi behöver göra, vilket leder till dels att mer blir gjort, men också att vi känner att det är vårt eget beslut. 

Att hitta ett jobb där man kan göra detta verkar dock lättare sagt än gjort. Den som lever får se.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Tycker du om det du behöver?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Det vi behöver är inte alltid det vi tycker om, men vi behöver inse att det vi behöver är det vi borde tycka om.

Den som lärt sig tycka om det den behöver har kommit långt, kanske orimligt långt, i sin acceptans. För det är svårt att tycka om precis allt som är bra för oss, som tandläkarbesök, men det går.  Hemligheten ligger inte helt oväntat i nyttan bakom skeendet. För det som är bra för oss är bra för oss, det är inte svårare än så.

Men det obehag som du känner inför något som är bra för dig kan vara en känsla som kan vara svår att kontrollera. Och då är det viktigt att kunna ge upp kontrollen, låt känslorna flöda om de nu så gärna vill det. Men stå stark i din logik gentemot det som är bra för dig. Jag vet att du innerst inne vet precis vad som är bra för dig och inte, jag hoppas bara du har modet att följa den tanken.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-07

Kämpa, syfte, behov och handling

Hej igen hörni! Hur är läget?

Låt inte diskrepansen mellan syfte, behov och handling bli allt för stor. Kämpa för det som är värt att kämpa för.

Jag tror människan kämpar för mycket och ger upp för sällan. Att kämpa är att vara stark och att vara stark är något vi alla vill vara. Förutom att kämpa för att hålla sig vid liv tror jag det är få gånger kämpandet faktiskt hjälper oss nå dit vi vill. För i kämpandet kommer tröttheten och med tröttheten kommer uppgivenheten.

Människan är konsekvent duktigt på att hänga fast vid det som ändå inte fungerar särskilt om hon spenderat mycket tid och energi i det icke fungerande. När vi i min mening överger det som inte fungerar är vi inte svaga, vi är pragmatiska; få saker kräver större visdom, självkännedom och mod än att våga ge upp.

Vi borde cementera idén hos oss själva att det är få saker förutom livet som verkligen är värt att kämpa för. Wow, den meningen har du förmodligen aldrig hört förut. Provocerande? Ja. Felaktig? Tveksamt. Min poäng är att kämpandet inte alltid är nödvändigt för att få det vi vill ha; utomstående faktorer som tid, slump eller andra människor kan vara det som spelar den största rollen.

Vidare bör det du värderar vara något DU tillskriver ett visst skeende, inte något du hämtar från andra. Ibland sammanfaller din värdering med andras, ibland inte, men värderingen bör stå fast i båda dessa fallen.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-12-02

2017-11-25

2017-10-31

2017-10-25

Depression och träningsvärk

Hej igen hörni! Hur är läget?

I dagsläget har jag lagt upp nästintill 200 bilder med mina tankar och funderingar som slagit mig medans jag lever liv efter bästa förmåga. Bilderna är inte alltid enkla att förstå, och ibland kommer de av specifika exempel som jag helt enkelt inte har utrymme att berätta om på instagram. Så det är precis det jag kommer börja göra här på www.hurarlaget.se! Den första bilden jag lade upp kommer med följande text:

Depression och träningsvärk är två varianter på samma idé; att växa gör ont.

Ett litet sidospår innan vi går in på själva kärnan i texten. Bildtexten är inte 100% sann.  Den som är insatt vet att träningsvärk inte nödvändigtvis är ett kvitto på tillväxt, men däremot en bekräftelse på att du utsatt din kropp för ett nytt stimuli som den kommer att anpassa sig efter. Detta kan utgöras av att du tränat hårdare än du brukar, och därmed kommer att växa, men nog om detta; på det stora hela gör det ont att växa.

Om depression och nedstämdhet är fullt normala processer för den mänskliga existensen och en cykel som är omöjlig att helt undvika, kan vi åtminstone försöka förstå vad dessa skeenden kan erbjuda oss.  För när Friedrich Nietzsche säger “Det som inte dödar härdar” håller jag inte med honom. Jag skulle istället vilja säga att “Det som inte dödar, erbjuder oss lärdomar“.

Vi behöver naturligtvis inte ta åt oss av dessa lärdomar, utan kan glatt återgå till att göra samma misstag om och om igen. Så även om depression och ångest inte alltid gör oss starkare, kan de definitivt altid ge oss insikt om vem vi är, vad vi klarar, vad vi inte klarar, vad vi behöver, och kanske allra främst; vad vi inte behöver.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!