Hedonism, frossa och behov

Hej igen hörni! Hur är läget?

Att försöka mildra ångest och oro genom att frossa i njutning leder bara till en hedonistisk (och ibland bokstavlig) baksmälla som gör det hela värre. 

Jag vet inte om det är en slump att det blir just denna bilden som jag pratar om i övergången mellan jul och nyår, mellan nytt och gammalt, men det är onekligen väldigt passande. Så här i juletider är frossande i mat och dryck något som ligger de flesta av oss nära till hands. Vi har laddat. Vi har fastat. Vi har ätit en liten frukost för att orka med julbordet.

Skämtsamt sägs det att det inte är vad man äter mellan jul och nyår som spelar roll utan vad man äter mellan nyår och jul. Men hur mycket mat och godsaker stoppar vi i oss under julen? Hur får det oss att må? Varför gör vi det? Lagom är alltid bäst, men ibland undrar jag varför vi överger en sund kosthållning för att frossa i fett, socker och salt.

“Människan måste äta det hon behöver, men hon äter det hon tycker om. Alltså måste hon lära sig att tycka om det hon behöver.”

Om jag då har lärt mig att tycka om det jag behöver blir den naturliga följdfrågan blir då varför jag ska avvika från detta.

Det fina är att citatet ovan går att formulera om till följande livscredo

“Människan måste göra det hon behöver, men hon gör det hon tycker om. Alltså måste hon lära sig att tycka om det hon behöver.”

Jag tror det blir svårt att erbjuda något till den som lyckats uppnå kongruens mellan behov, vilja och önskan.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-10-11