Att lägga ägg i samma korg.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Den smarte lägger inte alla sina ägg i samma korg. Så tillvida korgen inte är fantastisk och faktiskt rätt korg att lägga äggen i.

Jag vet inte om jag hör till de som tror att det är bättre att sprida ut sina investeringar än att lägga all energi på något. I ekonomiska avseenden, visst, men jag tror mer på att bli riktigt bra på några saker än att bli lite bra på allt. Det fina med kråksången är att vi genom att bli riktigt bra på något “tvingas” lära oss mycket om annat.

Jag kan känna frustration av att bara skrapa på ytan utan att ges möjlighet att gå på djupet. Och inom min yrkesroll är det väldigt ofta som jag inte kommer riktigt så djupt som jag skulle vilja i mitt arbete, något som jag tror bidrar till den stora andelen sjukskrivningar som finns på min arbetsplats.

För väldigt många personer lägger alla sina ägg i arbetskorgen, men kanske inte ens får möjlighet att få valuta för placeringen. Eller formulerat på ett annat sätt: väldigt många arbetar på helt enkelt för att de har hög arbetsmoral, inte för att det är ett belönande arbete. Och när man spenderar resurser utan att få något tillbaka, då är det dags att ta sig en paus och fundera över om det är verkligen är något man vill fortsätta att spendera energi på.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Sjuk och ersättning

Hej igen hörni! Hur är läget?

Den här bilden behöver ingen närmare förklaring. Det är tydligt att denna  bilden är skriven utifrån personlig erfarenheter; Jag var förmodligen arg när jag skrev den och ilska är en bra inspirationskälla.

Som anställd är det inte din uppgift att känna oro inför vem som ska ersätta dig när du är sjuk. Skönt va?

Bilden kommer dock med ett par rekvisit.  Är du personalansvarig eller har en ledande roll gäller denna bilden inte dig. I det fallet står du faktiskt inför utmaningen att hitta en ersättare eller kanske arbetet helt enkelt får gå ogjort? Eller hur löser man det då? Jag har ingen aning. Den ångesten vill jag inte ens tänka på. Men för alla andra som har en chef, kollegor och stadigt arbete, står bildens text och mening stadigt fast.

Alla människor blir förr eller senare sjuka. Detta är (oftast) inget du väljer. Sjukskriver du dig från en position som är svår att ersätta, kanske som ett resultat dålig planering, är det svårt att hålla vissa känslor borta. Du kanske får dåligt samvete med vetskapen att det finns massor att göra på jobbet, och att din sjukdom kom vid det absolut sämsta tillfället.

Ångest föder ångest föder ångest sägs det. Och så är det verkligen. Frågor som ”kommer det fungerar utan mig?” och ”vem tar över mitt arbete”? är legitima frågor, men förmodligen inga frågor som hjälper dig att tillfriskna fortare. Och även om det inte finns bra svar på dessa frågor, är du inte personen som ska försöka svara på dem. Du behöver vila. Den där tekoppen väntar att bli fylld och den där boken väntar på att läsas.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Ps. bonusfilm

 

Tid för vila

Hej igen hörni! Hur är läget?

Ta tid för vila innan du tvingas ta tid för vila.

Idén till den här bilden kommer från ett koncept kallat deload som appliceras inom träningslära. En deload innebär att du efter en längre period av hård styrketräning lägger in en kortare period av lättare träning för att låta kroppens leder, muskler och nervsystem återhämta sig från den tunga träningen. Hela idén med en deload är att den är planerad. En deload är inget du ska tvingas ta utan tanken är att du ska ta den innan du behöver ta det. En deload är således en del i din välstrukturerade plan för att bli starkare.

Problemet är att när hård träning från att vara ett tvång övergår till något din dag inte känns komplett utan, är en deload det absolut tråkigaste men samtidigt något av det bästa du kan göra – både för din träning och för din mentala hälsa. Den naturliga frågan blir då hur ofta ska man planera in deload? Tja, hur länge orkar du hålla på? Hur hårt och hur länge kan du träna innan du bryter ihop? Hur hårt och länge kan du arbeta innan du bryter ihop?

Frågorna är bra, och när det kommer till styrketräning skulle jag vilja säga oftare än du tror. Och när det gäller arbete så skulle jag vilja säga att det är MYCKET oftare än du tror. Jag är väl medveten om att träningsveckan är mycket lättare att planera än arbetsveckan, då det förstnämnda är frivilligt och det sistnämnda i större utsträckning inte är det. Så hur löser vi då detta på ett bra sätt? Vad blir kontentan av allt detta? Jo, när det kommer till arbetsbördan är svaret ganska enkelt; ta tid för vila när du ges möjlighet att få göra det. 

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!