Ångest och minne

Den ångest som i flera föder ett dåligt minne föder sannolikt också mer ångest.

Ångest har en fantastisk förmåga att göra saker värre på sätt som egentligen inte berör själva ångesten utan snarare effekterna av den. För det är ett konstaterat faktum att den som lider av ångest sannolikt lider av stress och då också sannolikt lider av ett sämre minne. Att ha ett dåligt minne, att tappa fokus och missa saker som är viktigt kan vara riktigt förödande och få förödande konsekvenser.

Om vi leker med tanken att din ångest är arbetsrelaterad så kommer du också sannolikt glömma av saker som är arbetsrelaterade och konsekvenserna kan bli förödande, beroende på vad du har för arbete. Problemen som leder till arbetsrelaterad utmattning, ångest och stress är sällan grundade i din individuella oförmåga, utan kommer uteslutande från strukturella problem i arbetsmiljön. Nej, det är inte ditt fel att du blir utbränd i 90 procent av fallen.

Men att ha ett dåligt minne kommer inte bara av att vi har en oförmåga att komma ihåg saker, det handlar också om att vi alldeles för sällan har för mycket att komma ihåg; möten, träffar, event, tandläkartider och skoldanser. Om du är en person som känner dig träffad av ett dåligt minne, se vad du kan göra på hemmaplan och minska antalet saker du behöver komma ihåg, och se vad som händer med ditt “dåliga minne”.

Att lägga ägg i samma korg.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Den smarte lägger inte alla sina ägg i samma korg. Så tillvida korgen inte är fantastisk och faktiskt rätt korg att lägga äggen i.

Jag vet inte om jag hör till de som tror att det är bättre att sprida ut sina investeringar än att lägga all energi på något. I ekonomiska avseenden, visst, men jag tror mer på att bli riktigt bra på några saker än att bli lite bra på allt. Det fina med kråksången är att vi genom att bli riktigt bra på något “tvingas” lära oss mycket om annat.

Jag kan känna frustration av att bara skrapa på ytan utan att ges möjlighet att gå på djupet. Och inom min yrkesroll är det väldigt ofta som jag inte kommer riktigt så djupt som jag skulle vilja i mitt arbete, något som jag tror bidrar till den stora andelen sjukskrivningar som finns på min arbetsplats.

För väldigt många personer lägger alla sina ägg i arbetskorgen, men kanske inte ens får möjlighet att få valuta för placeringen. Eller formulerat på ett annat sätt: väldigt många arbetar på helt enkelt för att de har hög arbetsmoral, inte för att det är ett belönande arbete. Och när man spenderar resurser utan att få något tillbaka, då är det dags att ta sig en paus och fundera över om det är verkligen är något man vill fortsätta att spendera energi på.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Normer, skam och krav

Om det ”normala” synliggörs genom den minoritet som inte lever upp till samhällets krav, har vi allvarliga problem när majoriteten inte gör det.

Den här bilden är en av de bilderna jag är mest stolt över; meningen och resonemanget bakom texten känns så aktuellt. Normer definieras i vid mån utifrån vad vi ska göra utifrån en kulturell kontext, oavsett hur vi själva påverkas av denna strävan. Om vi ska följa den rådande normen i dagens samhälle ska vi förvärvsarbeta så att vi själva kan försörja oss utan att vara beroende av bidrag. Har vi ett hinder på vägen mot förvärvsarbete behöver detta hindret avlägsnas så snart som möjligt. Om vi dessutom inte vill förvärvsarbeta tillkommer det en extra dos skam. Det här är ett problem som jag återigen inte har någon bra lösning på, men jag tror det i fallet med psykisk ohälsa, särskilt utbrändhet, hade varit fördelaktigt om vi inte hade kravet på oss att komma tillbaka så “fort” som möjligt.

Psykisk ohälsa är tyvärr också något som fortfarande något kan generera skam hos oss. Om vi är långtidssjukskrivna på grund av utbrändhet är lätt att tänka att vi förlorar vårt anseende hos i andras ögon och att vi tappar masken inför omgivningen. Det anmärkningsvärda är dock att omgivningen mår precis lika dåligt som vi gör. Vi behöver inte dölja vårt mående längre. Vi behöver inte känna oss underlägsna andra för att vi mår psykiskt dåligt. Det är inte längre en fråga om ”om”, det är en fråga om ”när” en individ drabbas av psykisk ohälsa.

Sjuk och ersättning

Som anställd är det inte din uppgift att känna oro inför vem som ska ersätta dig när du är sjuk. Skönt va?

Den här bilden behöver ingen närmare förklaring. Det är tydligt att denna  bilden är skriven utifrån personlig erfarenheter; Jag var förmodligen arg när jag skrev den och ilska är en bra inspirationskälla.Bilden kommer dock med ett par rekvisit.  Är du personalansvarig eller har en ledande roll gäller denna bilden inte dig. I det fallet står du faktiskt inför utmaningen att hitta en ersättare eller kanske arbetet helt enkelt får gå ogjort? Eller hur löser man det då? Jag har ingen aning. Den ångesten vill jag inte ens tänka på. Men för alla andra som har en chef, kollegor och stadigt arbete, står bildens text och mening stadigt fast.

Alla människor blir förr eller senare sjuka. Detta är (oftast) inget du väljer. Sjukskriver du dig från en position som är svår att ersätta, kanske som ett resultat dålig planering, är det svårt att hålla vissa känslor borta. Du kanske får dåligt samvete med vetskapen att det finns massor att göra på jobbet, och att din sjukdom kom vid det absolut sämsta tillfället.

Ångest föder ångest föder ångest sägs det. Och så är det verkligen. Frågor som ”kommer det fungerar utan mig?” och ”vem tar över mitt arbete”? är legitima frågor, men förmodligen inga frågor som hjälper dig att tillfriskna fortare. Och även om det inte finns bra svar på dessa frågor, är du inte personen som ska försöka svara på dem. Du behöver vila. Den där tekoppen väntar att bli fylld och den där boken väntar på att läsas.

Ps. bonusfilm

 

Tid för vila

Ta tid för vila innan du tvingas ta tid för vila.

Idén till den här bilden kommer från ett koncept kallat deload som appliceras inom träningslära. En deload innebär att du efter en längre period av hård styrketräning lägger in en kortare period av lättare träning för att låta kroppens leder, muskler och nervsystem återhämta sig från den tunga träningen. Hela idén med en deload är att den är planerad. En deload är inget du ska tvingas ta utan tanken är att du ska ta den innan du behöver ta det. En deload är således en del i din välstrukturerade plan för att bli starkare.

Problemet är att när hård träning från att vara ett tvång övergår till något din dag inte känns komplett utan, är en deload det absolut tråkigaste men samtidigt något av det bästa du kan göra – både för din träning och för din mentala hälsa. Den naturliga frågan blir då hur ofta ska man planera in deload? Tja, hur länge orkar du hålla på? Hur hårt och hur länge kan du träna innan du bryter ihop? Hur hårt och länge kan du arbeta innan du bryter ihop?

Frågorna är bra, och när det kommer till styrketräning skulle jag vilja säga oftare än du tror. Och när det gäller arbete så skulle jag vilja säga att det är MYCKET oftare än du tror. Jag är väl medveten om att träningsveckan är mycket lättare att planera än arbetsveckan, då det förstnämnda är frivilligt och det sistnämnda i större utsträckning inte är det. Så hur löser vi då detta på ett bra sätt? Vad blir kontentan av allt detta? Jo, när det kommer till arbetsbördan är svaret ganska enkelt; ta tid för vila när du ges möjlighet att få göra det.