När omgivningen förändras

Hej igen hörni! Hur är läget?

När omgivningen förändras på ett sätt vi inte riktigt förstår förändras sannolikt också vi på ett sätt vi inte riktigt förstår. 

OmgivningenAtt inte förstå varför något händer eller vad man kan göra åt det utgör, åtminstone för mig, något av det mest frustrerande som finns. Ibland är det givetvis det bästa att inte göra något åt situationen vi befinner oss och att i acceptansens anda rida ut vågen. Men det är svårt. Det är svårt att ställa sig accepterande till det som händer om vi känner ångest. För mig är det (aningen ironiskt) svårt att acceptera känslorna av acceptans. När omgivningen förändras förändras också jag. Jag har svårt att ställa mig i hörnet och bara iaktta. Alla känslor i min kropp skriker att situationen är något jag behöver agera på. Men jag vet att det väldigt ofta är en illusion; ångesten lägger sitt täcke över alla våra känslor vi förknippar med välmående.

Jag vet bara att det kommer normalisera sig, balansen kommer återställas, det blir bättre, det blir enklare.  Omgivningen är annorlunda just nu, och jag är annorlunda just nu, och så får det helt enkelt vara. Även om det är svårt att vara.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Tycker du om det du behöver?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Det vi behöver är inte alltid det vi tycker om, men vi behöver inse att det vi behöver är det vi borde tycka om.

Den som lärt sig tycka om det den behöver har kommit långt, kanske orimligt långt, i sin acceptans. För det är svårt att tycka om precis allt som är bra för oss, som tandläkarbesök, men det går.  Hemligheten ligger inte helt oväntat i nyttan bakom skeendet. För det som är bra för oss är bra för oss, det är inte svårare än så.

Men det obehag som du känner inför något som är bra för dig kan vara en känsla som kan vara svår att kontrollera. Och då är det viktigt att kunna ge upp kontrollen, låt känslorna flöda om de nu så gärna vill det. Men stå stark i din logik gentemot det som är bra för dig. Jag vet att du innerst inne vet precis vad som är bra för dig och inte, jag hoppas bara du har modet att följa den tanken.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-11-18

Att tillåta sig själv må både bra och dåligt

Hej igen hörni! Hur är läget?

En viktig del i att må bra är att tillåta sig själv må dåligt emellanåt.

Med denna bilden vill jag peka på egentligen två olika saker:

Den första poängen är att livet är en känslomässig berg-och-dalbana, oavsett vad vi tycker om det. Ibland mår vi bra och ibland mår vi dåligt. Ibland är det mer av det ena och ibland det andra. Men det är ett faktum att vi hade inte kunnat uppskatta det goda i livet lika mycket om vi aldrig fått uppleva det onda. För visst är det väl ändå så att utan smärta, elände och kontraster i livet hade vi inte riktigt kunna uppskatta det som är bra? Detta leder mig osökt in på den andra poängen jag försöker slå hem här;  acceptans av omständigheterna.  För genom att acceptera livets förgänglighet kan vi börja odla uppskattning för dåligt mående och om vi är osökt naiva och aningen fåniga försöka se det dåliga som något bra.

Jag vill ändå avsluta med att bekräfta min egen frustration över att må dåligt, och hur det ofta känns omöjligt att acceptera sina omständigheter. För mig känns det accepterande tankesättet, åtminstone när jag är mitt i något, som en naiv fantasi utan mening. Hur ska jag kunna övertyga mig själv om att min panikångest har en mening, en poäng och något som är vackert. Svaret är kanske att det inte går.  Men faktum är att det är svårt för mig, när jag sitter och skriver detta, att hitta något bakåt i tiden som inte varit vackert på något sätt. Jag måste öva på att hitta känslan när jag mår dåligt nästa gång.  Tänker ni göra samma sak?

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

2017-09-15