Maskering och lösning – Del 1

Vi måste lära oss skillnaden mellan maskering och lösning.

Maskering som skeende verkar föga förvånande vara något människan har nära till det gäller oro. När det gäller livets alla orosmoment kring dessa finns det flera strategier vi kan ta till för att mildra våra negativa känslor.

Vi kan föra argumentation med oss själva kring hur vårt problem faktiskt inte är i hela världen, att det finns andra som har det bra mycket värre. Det är en argumentation vi själva vinner över då oron som svar på det bästa argumentet ändå alltid kan svara oss med “ÄR DU SÄKER PÅ DET?”

Vi kan också ta till andra knep för att försöka mildra vår oro, däribland ta steg för att mitigera oron för att vårt “tänk om” inträffar. Om rädslan utgörs av arbetslöshet kan vi proaktivt söka massor utav jobb, har vi en tenta kan vi lägga massor av tid på plugg osv. Detta är en strategi jag själv frekvent använder för att minska min egna känslor av obehag. Och ofta fungerar det – problemet är att oron snart återkommer. Vi kan alltid plugga lite till eller söka ett jobb till och det är således en ytterst kortsiktig “lösning” för oroskänslorna. Vi kan också konsultera både experter (ex. terapeuter) och icke-experter (ex. vänner, familj) för uppmuntran, något som också periodvis kan fungera men som sällan kommer till roten med orons ursprung. Vi kan använda droger, vi kan försöka stoppa våra tankar i tid, vi kan ägna oss åt kognitiv beteendeterapi (som kan fungera, men då hänger det på oss själva att identifiera och förlöjliga våra orimliga tankar vid varje enskilt tillfälle).

Så vad är då en lösning? Jag återkommer i ett annat inlägg….