2018-07-14

Realism, pessimism och optimism

Hej igen hörni! Hur är läget?

Realismen är pessimistens optimism; platsen där jag tror vi har mest att hämta.

Jag försöker att vara en realist. Jag försöker stå närmast verkligheten och sannolikheten. Att realismen ligger så högt i kurs hos mig har dels att göra med hur svårt det faktiskt är att uppnå den. Det är för mig extremt svårt att inte låta känslor och infall påverka den verkligheten jag lever i, något jag anar att många andra kan känna igen sig i. Men det är fortfarande eftersträvansvärt att ligga i linje med det troliga och sannolika, att se det som är framför oss och inte oroa oss för vad som med sannolikhet inte kommer drabba oss.

Men om realiteten är svår, smärtsam eller obehaglig då? Ja, då får du åtminstone möjlighet att bearbeta det som hänt dig, med allt vad det innebär. Och det är inte alltid lätt, mer sällan än inte kan det vara lockande att vrida på saker och ting tills de ligger rätt i vårt huvud. Men det är svårt att få saker att ligga rätt i huvudet.  Och ibland kan dissociation från problemet vara det vi behöver för att kunna gå vidare. Eller formulerat på ett annat sätt; tänk inte så mycket.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

När omgivningen förändras

Hej igen hörni! Hur är läget?

När omgivningen förändras på ett sätt vi inte riktigt förstår förändras sannolikt också vi på ett sätt vi inte riktigt förstår. 

OmgivningenAtt inte förstå varför något händer eller vad man kan göra åt det utgör, åtminstone för mig, något av det mest frustrerande som finns. Ibland är det givetvis det bästa att inte göra något åt situationen vi befinner oss och att i acceptansens anda rida ut vågen. Men det är svårt. Det är svårt att ställa sig accepterande till det som händer om vi känner ångest. För mig är det (aningen ironiskt) svårt att acceptera känslorna av acceptans. När omgivningen förändras förändras också jag. Jag har svårt att ställa mig i hörnet och bara iaktta. Alla känslor i min kropp skriker att situationen är något jag behöver agera på. Men jag vet att det väldigt ofta är en illusion; ångesten lägger sitt täcke över alla våra känslor vi förknippar med välmående.

Jag vet bara att det kommer normalisera sig, balansen kommer återställas, det blir bättre, det blir enklare.  Omgivningen är annorlunda just nu, och jag är annorlunda just nu, och så får det helt enkelt vara. Även om det är svårt att vara.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Att förvänta sig det oväntade

Hej igen hörni! Hur är läget?

Är det en bra idé att förvänta sig det oväntade?

Denna fråga är något jag funderat mycket över det sista. Hur vi än tar oss an livet är det ett faktum det inte sällan kastar oss en skruvboll som i värsta fall kan slå omkull oss. Då är frågan hur vi ska förhålla oss till livets föränderliga karaktär. Ska vi hela tiden vara på tå för att kunna parera de bollar som kastas mot oss eller ska vi helt enkelt släppa all kontroll och bara låta livet hända?

Jag inser när jag skriver detta att jag pratar om en dikotomi, en svart- eller vit värld där allt är antingen eller. Men så är det ju inte, eller hur? Ändå vet jag inte hur en planering för det oväntade skulle kunna se ut. Vi skulle kunna se till att vi har ett bra ekonomiskt och socialt skyddsnät som kan täcka upp för oss om vi skulle ramla. Vi skulle kunna se till att vara rädda om oss själva och inte försätta oss i situationer som är farliga för oss. I slutändan tror jag vi behöver hitta en balans mellan att leva livet men att samtidigt vara försiktiga i våra livsval.

Hinner du inte? Orkar du inte?

Hej igen hörni! Hur är läget?

Hinner du inte eller orkar du inte? Eller….jag vågar inte ens tänka på det…BÅDA!?

För flera av oss är orken avgörande i allt det icke-obligatoriska som dagen erbjuder, för andra blir det icke-obligatoriska “obligatoriskt” på ren järnvilja. Och när vi kör på järnvilja så förbrukar vi resurser, resurser vi kanske egentligen inte har. Eller kanske har du . åtagit dig för mycket obligatoriskt, och tiden räcker helt enkelt inte till; något som onekligen kommer leda till trötthet.Orkar eller hinner?

Balansen mellan stimulans och överbelastning tycker jag själv är så jäkla svår att det är sällan jag hamnar i en bra balans mellan de två. För det är minst lika illa att vara understimulerad till den graden att det nästan gör ont i kroppen; det är när tristessen når en nivå som blir outhärdlig. För det kan hända, inte ofta, men det händer. I mitt liv just nu arbetar jag aktivt med att minska det obligatoriska och öka det icke-obligatoriska, allt efter min ork, men också i linje med insikten att det finns icke-obligatoriska aktiviteter som faktiskt ger energi, även för en inrutad introvert som jag.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Ursäkt för min avundsjuka

Hej igen hörni! Hur är läget?

Den med överdrivet behov av att kontinuerligt påminna andra om sitt goda mående mår sannolikt speciellt bra. 

Jag vet inte om texten ovan är något jag i avundsjuka använt för att rättfärdiga mitt eget mående. Jag är inte en person som har lätt till känslor av tillfredställelse eller njutning. Jag har svårt att känna att “nu mår jag riktigt bra”. Det jag istället känner när jag mår bra är ett lugn; en frånvaro av oro och tankar där tristessen står som det största problemet i mitt liv.

Avundsjuka

Och det är väldigt svårt för mig att uttrycka känslor av tillfredsställelse. Jag vet inte varför, och det är något som skapat en del problem för mig i livet. Jag kan känna lust inför så små saker att det kan vara minst lika jobbigt att berätta för andra vad det är som får en att må riktigt bra.

Så innehållet i citatet ovan är något jag kommit att omvärdera och tycker inte alls att det är fel av andra att berätta hur bra det mår. Det är troligen min avundsjuka som talar och om du inte uppenbart ljuger så har jag inga problem med att du är lycklig. Tvärtom så hoppas jag att du kanske har något du kan lära mig?

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Att vara fast i hamsterhjulet.

Hej igen hörni! Hur är läget?

När jag möter trötta själar som kämpar för saker de inte vill ha undrar jag hur det kunde bli så fel. 

Ibland skrämmer det mig hur många av oss som fastnat så djupt i hamsterhjulet att vi inte inser att det faktiskt är ett hamsterhjul vi springer runt i.  Det är livet. Det är kämpande och strävan för sakens skull; vi tar det för givet.

hamsterhjulet

Jag förstår att det uteslutande är från en priviligerad position som jag kan argumentera för att hamsterhjulet är “valfritt”. För det är långt ifrån alla som har samma valmöjligheter i livet som jag har och det är tyvärr få som helt och hållet kan lämna hamsterhjulet även om de skulle vilja. Det finns barn. Det finns nära och kära. Det finns skulder. Det finns sjukdomar.

Samtidigt tycker jag om att hålla mig optimistisk, så jag tror att många av oss åtminstone kan göra små förändringar i vårt kämpande som gör att vi iallfall orkar och härdar ut en längre tid. Vad denna förändring är, och vilken förändring du behöver kan jag inte svara på. Men jag är säker på att du vet.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Den vise och kvällspressen

Hej igen hörni! Hur är läget?

Den vise fortsätter alltid att gissa, men låter sig aldrig dras ner i idioternas åsiktsträsk. 

Åsikter är något alla har, ibland är åsikter grundade i erfarenheter och kunskap, men ibland har åsikterna slagit till sig till ro av en godtycklig anledning som kanske förbigått även den som har åsikterna. Och åsikter får absolut vara ogrundade, de är ju trots allt bara åsikter. Men när personer försöker övertyga andra om ett givet ställningstagande som det enda rätta finns det skäl att fundera över vart åsikten kommer ifrån.

Jag tror alla kan känna igen sig  i situationen där vi under en längre tid haft en särskild åsikt eller tro bara för att plötsligt få den helt omkullkastad. Detta händer uteslutande när vår åsikt är ogrundade och något vi reproducerat utan eftertanke under lång tid.

För i ett samhälle där alla har en åsikt är det bästa att ignorera åsikter och istället arbeta med att informera sig om vad som faktiskt är rimligt och troligt.  Läs mindre i kvällspressen och mer i facklitteratur. Skaffa dig en uppfattning av något som går bortom den informationsbombningen du får genom att läsa Aftonbladet.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Det flyktiga nuet

Hej igen hörni! Hur är läget?

Med för mycket att göra, för mycket att komma ihåg och för mycket att glömma, är det inte konstigt att vi ibland tappar känslan för nuet. 

Nuet, bokstavligt talat det mest flyktiga skeendet som existerar, är något vi alla verkar ha tappat kontakten med det senaste. Nuet är något vi sätter på en piedestal; en utopi vi genom meditation, mindfulness och medvetenhet försöker nå.

Jag har aldrig förstått vad det är som är så svårt med nuet. Vill du vara i nuet? Vill du ha många saker att göra? Välj ett.

För det är ganska enkelt att vara i nuet. Men det kräver att du faktiskt inte har så mycket som drar dig ifrån det enskilda ögonblicket. När jag skriver detta så sitter jag framför min dator och tittar på skärmen. Jag vet inte vad jag ska göra inom den närmaste timmen. Jag vet inte vad jag ska göra idag. Och jag är uppslukad av den aktiviteten jag genomför som en effekt av att det inte finns något annat som kan uppta min tankeförmåga.

Prova och minska på antalet saker du behöver göra så ska du se att nuet kommer som ett brev på posten.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Skall livet maximeras eller levas?

Hej igen hörni! Hur är läget?

“Man måste våga prova nya saker!”.

Okej, men ska livet maximeras eller ska det levas?

Jag är av åsikten att det finns tid men också en otid att prova nya saker. Jag tror att om en människa mår bra och trivs så kommer lusten att prova nya saker på köpet. Jag tror inte vi tvångsmässigt måste försätta oss i nya situationer som kan ta energi från oss om det inte är så att vi känner oss redo för det. När jag har mycket på min tallrik så blir det bara fel om jag dessutom skall hålla på och prova nya saker. Men om jag däremot låter tallriken förbli tom ett tag så blir det svårt att stå emot suget efter nya upplevelser.

Det finns de som är lite fega av sig, och feghet är idag inte en egenskap som direkt lyfts till skyarna. Somliga tycker att livet börjar utanför komfortzonen och jag kan till viss del hålla med. Men vi måste också ha respekt för människan som trivs med rutin och att ha ett för andra inrutat liv. Det finns de som nöjer sig med det lilla och det tycker är minst lika okej som att vara en sökare efter nästa stora upplevelse.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!