Intuition, pokerproffs och livslärdomar

Hej igen hörni! Hur är läget?

Drastiska beslut ser vi ner på och intuition ser vi upp till men faktum är att båda är fulla till bredden med livslärdomar. 

Jag vet inte om man kan skilja mellan intuition och drastiska beslut. jag tror det, precis som i fallet mellan pokerproffs och spelberoende.,är ett fråga om utfallet. Tar vi rätt beslut väldigt fort kallas det intuition, och gör vi fel stämplas det som ett drastiskt beslut.

I båda fallen finns det så mycket vi kan lära oss att det enligt mig blir fel att se det ena som sämre än det andra. För det är både genom de drastiska besluten (misstagen) och genom intuition (rätt beslut) som vi lär oss.  Jag tror det blir färre drastiska beslut och fler intuitiva beslut ju längre vi håller på; Vi får förfina vårt beslutstagande och komma närmare intuitionen.

Magkänsla kan leda oss långt, men vi måste göra ett par misstagen på vägen för att förstå vad känslan försöker säga oss.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Sinnesro, acceptans och ansträngning

Hej igen hörni! Hur är läget?

– Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Trots att jag inte är troende, så älskar jag verkligen sinnesrobönen:

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Bönen är vacker och en bra ledstjärna i livet, men den är inte helt perfekt. För det är inte alltid enkelt att skilja mellan de olika kategoriseringarna acceptans, mod och förstånd. Vart hamnar ansträngning egentligen? Under mod? Under förstånd? Jag vet inte.

De förändringar som går att få till i livet går väldigt ofta (men givetvis inte alltid) bara vi vill och anstränger oss tillräckligt mycket. Det är en klart svår avvägning att göra; hur mycket bör vi anstränga oss för att nå dit vi vill? Men en kanske ännu bättre fråga är; anstränger vi oss ens för att nå dit vi vill eller anstränger vi oss för att det är normen? Jag tror ni förstår vart jag vill komma.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Självdistans och självkännedom

Hej igen hörni! Hur är läget?

Självkännedom och självdistans behöver ironiskt nog utvecklas parallellt i sökandet efter ett gott mående.

Det verkar som att ju närmare vi kommer oss själva desto mer behöver vi komma ifrån oss själva.  Jag vill tro att jag känner mig själv ganska väl, jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill och jag vet kanske allra viktigast vad jag inte vill.

För när det kommer till arbete och jobb så har jag en riktigt låg tolerans för skitsnack och manipulering, kanske en känslighet som driver mig mer än vad jag vill.

Men jag blir ständigt påmind om att jag tar rätt beslut som tackar nej till jobb, anställning och därmed i längden slippa att hamna i sitsen där jag en gång var.  Det är egentligen få saker som är mer tillfredställande än att känna sig trygg beslut.

I en situation där du har mer självkännedom än alla andra blir det lätt att få intrycket av att du är svag eller känslig. Men så är det inte. Du är varken svag eller känslig: du är smart.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Skam, psykisk ohälsa och förkylning

Hej igen hörni! Hur är läget?

Hur argumenterar du för skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa i ett samhälle verkar vara på samma nivå som en enkel förkylning?

Skam är närvarande vid mycket, och ibland är de legitima men ibland är det så långt ifrån befogade att det blir svårt att prata om utan att bli raljerande. För det som citatet ovan säger är sant; psykisk ohälsa blir svårt att känna skam för när det är så vanligt som det idag ändå är.

Jag vet att det är andras ögon som i viss mån äger rätten att definiera  det jaget bör känna skam över, men det måste också finnas en gräns då vi själva förstår att andras människor är helt oförstående, okunniga, och naiva.

En känsla kan som jag tidigare sagt aldrig vara fel, men i detta fallet är skammen i min mening så obefogad att om det är något du ska känna skam för så är det för att du har skamkänslor kopplade till psykisk ohälsa. Jag vet att jag brukar säga att uppmaningar sällan men nu slänger jag in en här iallafall; skärp dig!

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Analys, förlamning och att släppa taget

Hej igen hörni! Hur är läget?

Allt sker inte av anledningen att du ska få något att analysera.

Det finns ett engelskt begrepp som kallas “paralysis by analysis” eller analysförlamning på svenska. Analysförlamning eller förlamning genom analys exemplifieras genom en situation där analys av en situation är så omfattande att den i vissa fall gör situationen värre istället för bättre.  Exemplet här kan utgöras av läkaren vars patient avlider medan läkaren undersöker riskerna kopplade till att genomföra en operationen.

Det är väldigt lätt att ha en övertro på analys som process och inte förlita sig på den intuition som majoriteten av oss ändå besitter. För väldigt ofta kommer vi genom analys fram till det vi redan vet, och då är analysjobbet gjort i onödan. Ibland kan analysen vara ett medel för att få klarhet i saker och ting, men väldigt ofta behöver vi lita på den där intuitionen eller magkänslan som leder oss i det mesta här i livet.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Kropp, vila och att lyda order.

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vill din kropp vila gör du bäst i att inte lyda den. Sa ingen. Någonsin.

Ibland är det svårt för oss att höra vad kroppen säger men alldeles för ofta så ignorerar vi det kroppen försöker förmedla. Ibland är vi naiva och tror att vi klarar mer än vad vi gör, och ibland skriker kroppen men får ändå gehör.

Ibland förstår vi inte språket. Ibland måste vi genomgå det svåra för att förstå signalerna på det svåra; en insikt som är lite tragisk. För hur ofta befinner vi oss i en situation där vi genomgått något svårt och tvingas se andra gå samma väg till mötes utan att vi kan göra något åt det?

Jag befinner mig där ganska ofta. Ibland är det inte rätt forum att prata, men väldigt ofta är det att jag nås av insikten att det inte finns ett sätt för mig att förmedla min oro på ett sätt som får personen att faktiskt att ändra sig.

Men detta innebär inte att vi får sluta försöka, vi måste försöka prata med personer som är på väg till platser där de inte vill vara. För att vi har varit där, och våra upplevelser kanske är annorlunda, men kärnan är detsamma; det är inte kul att vara utbränd.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Oro, förälskelse och känslor

Hej igen hörni! Hur är läget?

Oro och förälskelse – känslor som i backspegeln ofta hamnar under livets rubrik “Hur fan tänkte jag?!”

Oro; denna känsla som kan framkallas vid allt från tandläkarbesök till kalas för bästa kompisen; en känsla som inte alltid står i proportion till det faktiska orosobjektet.  “Vad var det jag egentligen var orolig för?” är en insikt som ofta når oss efter vi genomgått något som vi tror skulle vara jobbigare än det faktiskt var.

Likaså kärlek kan i backspegel framstå som helt galet; det som varit attraktivt blir oattraktivt, det som är fult var fint igår och allt mynnar ut i samma insikt; hur tänkte jag? Och kärlek, precis som oro, förändras och håller inte alltid fast vid samma objekt. Men precis som vi kan investera tid, ork och energi i en relation kan vi också investera tid, ork och energi i att oroa oss.

Den naturliga följdfrågan blir då vilket som är värt att investera mest i; kärlek eller oro? Jag har inget svar på frågan, jag önskar jag hade det. Om det ändå var så att något av dessa som faktiskt var bra för oss, något som ger oss åtskilliga goda känslor i magen och som inte gör att vi mår dåligt….

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Fett, vikt och axlar

Hej igen hörni! Hur är läget?

Vill du ta bort fett från din kropp behöver du ta bort vikt ifrån dina axlar.

Ah yes, viktnedgång, denna fråga som upprör alltifrån fikarum till sociala medier. Vi lever i en tid där kroppsaktivism och att trivas i sin kropp är en av de allra framträdande diskurserna. Och jag tycker det är jättebra att man ska trivas i sin kropp. Men om man inte trivs med sin kropp; är det då skamligt att försöka göra något åt det? Nåväl, I digress.

Att försöka gå ned i vikt kan vara tämligen smärtfritt, beroende på din ambitionsnivå och hur mycket vikt du vill tappa, men det kommer alltid att påverka inte bara din hunger utan också till viss del ditt psyke. För att lyckas ed en viktnedgång behöver vara på en plats mentalt där du kan orka. Och att orka innebär att inte ha särskilt mycket stress. Så innan du slänger dig på nästa diet som Aftonbladet tipsar om, fundera på om du är på en plats där du faktiskt orkar med ett kaloriunderskott. Gör du inte det? Oavsett planer på viktnedgång behöver du göra något åt det.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Jenga, planer och fritid

Hej igen hörni! Hur är läget?

Livet är som ett parti Jenga – du kan ta bort mer än du tror och fortfarande stå stadigt!

Detta är nog ev av bilder jag är allra mest stolt över. Kanske är det för att den någonstans står för kärnan i min livsfilosofi där stimulans och “ta-vara-på”-mentaliteten ironiskt nog kan leda oss längre ifrån oss själva.

Det verkar ibland som min fritid provocerar andra. När det är helg står jag ofta där utan planer och utan måsten. Anledningen till att jag tar upp detta har att göra med  den reaktion jag ofta får se i andras ögon när jag berättar detta. För det är en reaktion som inte går att tolka som något annat än avund eller längtan.

Jag har lite svårt att möta upp den jag pratar med i denna känslan, men brukar ofta fråga (om det är lämpligt) om alla de saker som är inplanerade verkligen är saker som personen vill göra, eller om personen hellre skulle vilja ligga hemma i soffan. Det är väldigt ofta svaret utgörs av det senare alternativet.

Det är precis denna situationen jag är rädd för att hamna i; där det som skall vara roligt inte blir roligt utan istället blir ett måste. Då behöver vi tänka annorlunda. Att livet börjar utanför komfortzonen är en sanning med modifikation.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej

Klara av kommer alltid med ett pris

Hej igen hörni! Hur är läget?

Det mänskliga livet verkar ständigt återkomma till det faktum att vi klarar mer eller mindre än vad vi tror. Ställ rimliga krav på dig själv.

Det här med att “klara av” saker är  intressant tycker jag. Vi anammar gärna ett svartvitt tänk när det kommer avklarande; antingen klarar vi att göra något eller så gör vi det inte. Detta är en förenkling utav bara helvete. För mer sällan än inte så är “klara av” en fråga om hur mycket resurser vi kommer att spendera på något och om det faktiskt i slutändan är värt att “klara av” något.

Om vi bortser från att vi inte kan flyga oavsett hur mycket vi flaxar med armarna så är väldigt få saker vi som individet inte klarar av. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag tror människan klarar mer än den tror på kort sikt och mindre på lång sikt. Det innebär att om vi har en tuff vecka på jobbet så tror jag vi överlever den veckan, men jag tror att det blir svårare för oss om det är hyfsat stressigt i ett år.

Så vad är då min poäng? Ja, som vanligt vet jag inte, men jag tror det har att göra med hur vi ställer oss till uppgifter som hamnar i vårt knä och att vi vågar inse att det som känns svårt idag kan bli bedrövligt i slutändan.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!