Kämpandets tvetydighet

Det är stor skillnad mellan att behöva kämpa och ha en känsla av att behöva kämpa.

Att internalisera uttrycket ”allt som är värt att ha här i livet kommer inte utan uppoffringar” för att därefter addera det med ett sug efter direkt tillfredställelse vet jag av erfarenhet är ett bra recept på en ganska miserabel tillvaro. När vi vill ha någonting här i livet tenderar vi att ösa in resurser för att snabbt nå målet, något jag tror vi till stor del gör för att bevisa för oss själva att vi KAN ge upp hela vår tillvaro för något. Huruvida uppoffringarna de facto hjälper oss att uppnå målet snabbare är sekundärt, även om vi inte själva vill inse det.

Jag insåg tidigt i livet att det handlar om att göra det minsta du kan för att uppnå en förändring över tid som är det optimala, INTE tvärtom. Motargumentet till denna inställning utgörs ofta av att man blir kallad rädd och omotiverad; men inget kunde vara längre ifrån sanningen. Det som är värt att ha här i livet kommer sällan utan uppoffringar, men dessa uppoffringar bör bara de minsta möjliga för att uppnå en förändring över tid. Varför? Tja, dels för att det är enklare att hålla galenskapen borta och dels för att minimera risken att falla tillbaka. De flesta snabba förändringar vi gör i livet (om än inte alla), tenderar att få en jojoeffekt där vi snabbt är tillbaka på ruta ett.

”Jojobanta” inte fram förändringar i livet. Tar du dig den tid du behöver för att åstadkomma en förändring på lång sikt så lovar jag att du under resans gång kommer inse att jag har rätt.

Lön och masskonsumtion

Hej igen hörni! Hur är läget?

Masskonsumera inte för att väga upp en bedrövlig tillvaro. Vägen till ett bättre mående ligger någon annanstans. 

Jag kan ödmjukt säga att medellönen i min yrkesroll är högre än vad den är i många andra yrken.  Med det sagt så behöver lönen vara bra, då arbetet också är mycket svårare än vad det är i många andra yrken. Och så är det ofta (dock inte alltid), att lönen står i proportion till tyngden på det arbete som utförs.

Frågan är dock om lönen är bra nog för att väga upp de omständigheter som råder på jobbet. För det är lätt att falla till masskonsumtion  som ett steg mot att må bättre. Vi köper nya prylar, kostar på oss resor eller åker på spa. Varför?

Tja, jag tror vi gör det för att vi känner att vi behöver det eller för att vi känner att vi förtjänar det. Och känner vi att förtjänar något innebär det att vi har kämpat. Har vi kämpat har vi förbrukat resurser. Hur ser situationen ut när vi tvingas kämpa men inte återhämta oss? Ni förstår nog vart jag är på väg.

Min poäng är att jag tror det  ligger något i den romantiska bilden som ibland infinner sig att skaffa ett mindre akademiskt med en dåliga lön till trots, bara för att ha ett jobb du kan släppa när du går hem.

Det var allt jag hade för den här gången! Vi ses på nästa bild hörni! Hej!

Uppfattning, varande och solipsism

Ibland är det viktigare hur verkligheten uppfattas än hur den är. Ibland är det viktigare hur verkligheten är än hur den uppfattas.

Ibland är vår tillvaro på pappret en riktigt lyckad sådan, men magkänslan säger att något inte står riktigt rätt till. Ibland lider vi av kognitiva missuppfattningar där omvärlden förvrids från en verklighetsförankrad livssyn till att passa en genomgående negativ livsåskådning.

Men ju mer jag tittar på denna bilden desto fler frågor dyker upp. Viktigt för vad? Är det verkligen någon skillnad på dessa två meningar? För i båda meningarna gräver vi i viss mån huvudet i sanden. Livsuppfattning adderas med verkligheten för att nå en summa; den vi är och där vi är. Bilden är en riktig hjärnvrickare. Den kräver eftertanke innan man lyckas lista ut vad det faktiskt är jag säger, eller vad jag åtminstone hade i åtanke när jag gjorde den.

För till viss del är det ändå så att uppfattningen av verkligheten ÄR verkligheten. Likaså ÄR verkligheten så som den uppfattas. Solipsism betecknar den idé där det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan utan några bakomliggande orsaker. Jag tror att uppfattningen av situationen och den faktiska situationen båda är delar som är viktiga för din psykiska hälsa. Ingen av delarna kan i någon vid mening stå för sig själv, åtminstone inte i det långa loppet. 

netflix wow Sticker by himHallowsLivet är en kontinuerlig dragkamp mellan mellan bra och dåligt, en ambivalens inneboende i din existens. Ibland vinner mörkret, ibland vinner ljuset. Ibland skiner solen och ibland är allt nattsvart. Mitt livsmotto, som har lett mig rätt hittills, är att göra det som känns rätt. Och att göra det som känns ”rätt” är inte nödvändigtvis likställt med begrepp som ”enkelt” eller ”smärtfritt”. Men gräv inte huvudet i. sanden. Bryt upp.

Blir din objektiva tillvaro bra, kommer din uppfattning av tillvaron att med största sannolikhet bli bra. Saknar du förmåga att göra din tillvaro bra, behöver du kanske hjälp. 

Klumpen i magen

Ett jobb kan inte värderas utifrån ett par positiva inslag om du majoriteten av arbetstiden går runt med en klump i magen.

Denna bilden är en liten förlängning från gårdagens bild. Det vi kallar kognitiva missuppfattningar är mentala illusioner eller synvillor som vi alla är skyldiga till i olika stor grad, mycket på grund av att de kan vara väldigt svåra att identifiera. Selektiv abstraktion och diskvalificering av det positiva är två exempel på sådana missuppfattningar. Här kan det vara en enda negativ detalj som färgar din värld eller du kan välja att fokusera på en enda negativ kommentar i ett positivt uttalande. Din chef ger dig exempelvis två komplimanger och ett tillrättavisning – vilken kommer du fokusera på? Likaså kan positiva erfarenheter diskvalificeras då de enligt dig de saknar legitimitet och även om det finns omständigheter som pekar i direkt opposition till detta vidhåller du en negativ inställning,

Okej då, men hur hänger detta ihop med bilden? Bra fråga, jag är glad att du är uppmärksam och lyssnar! Om selektiv abstraktion handlar om att diskvalificera det positiva så gör vi raka motsatsen genom att ignorera klumpen i magen; vi gräver huvudet i sanden och diskvalificerar faktiskt klumpen. Vi låter få ljusglimtar färga vår tillvaro på jobbet, och det låter ju bra, men som jag tidigare skrivit om så bryter ändå klumpen till slut ner den mest optimistiska individen. Detta är en balansgång, och du behöver själv fundera över om dina omständigheter verkligen är så bra som du intalar dig att de är. För når du insikten att de faktiskt inte är det, kan det värt att ta sig en extra funderare över om det är ett jobb du vill vara kvar på en längre tid.